Jag har en förmåga som är väldigt praktisk och användbar.

Jag upptäckte den redan när jag gick på folkis och har använt den till och från sen dess.

Orsaken till att jag upptäckte den var all hårdrock som hördes överallt där.

Ni kanske har svårt att tro det, men jag hatade hårdrock tidigare!

Då var min förmåga att stänga öronen mycket praktisk, först med tanke på en hårdrockande rumskamrat och sedan året efter en nära vänskap med tre hårdrockande killar.

Dessa hårdrockande killar lyckades till sist omvända mig (tack för det), de började lugnt med hårdrocksballader och fortsatte sen med hårdare och hårdare musik.

Numera lyssnar jag på det mesta av den genren tack å lov :)

Förmågan  är mycket praktiskt  när det är mycket ljud runt omkring mig och jag behöver koncentrera mig på något eller om det är något jag inte vill höra. Det går liksom automatiskt, jag tänker inte ens på det, jag bara klickar av öronen liksom.

Men på dagis funkar ju inte det, nu gäller det att höra allt, så alltså är min hörsel tillfälligt påsatt...och förmågan avstängd!

Ja se där ja, där gick den första veckan av mitt vikariat på dagis.

Jag har inte jobbat heltid på evigheter och inte en hel vecka på länge heller!

Jag måste erkänna att jag var lite orolig för om jag skulle orka, men jag ville så gärna.
Och det brukar gå när man måste.

Det tar på att jobba på dagis, men oj så kul det är på samma gång :)

Man står och går mycket och det är ju egentligen nyttigt för en, men har man kropp som fortfarande bråkar efter borrelian så är det inte helt lätt.

Man är ute massor och frisk luft är ju bra, men jag blir ju trött ändå så ni kan ju tänka er hur jag blir av överdosering av frisk luft ;)

Kroppen gör ont när arbetsdagen är slut, speciellt benen är onda och rätt stumma.

Jag har varit trött som tusan alla kvällar och idag slockade jag som ett ljus när jag la mig ner (idag fick jag göra det eftersom det är fredag).

Så ja, visst fasen känns det, men jag klarade det och jag är faktiskt rätt stolt över det :)

Nu blir det att vila upp kroppen över helgen för nästa vecka kör jag igen :)

Jag vikarierar vidare på dagis och det händer grejer hela tiden där för det gör det ju när man har med barn att göra :)

De är så impulsiva och kan säga och göra vad som helst liksom :)

Men idag lyckades jag locka fram rejält med skratt!

Vi har toakö efter lunchen och jag satt där på en stol och höll lite ordning.

Barnet som var först i kön ville sitta i mitt knä och att vi skulle leka lite.
Jag sjöng och gjorde rörelserna som hör till:
Prästens lilla kråka skulle ut och åka och ingen hade han som körde, prästens lilla kråka skulle ut och åka och ingen hade han som körde....en slank han dit och en slank han dit...och i andra lutningen släckte jag av lampan i taket med axeln :)

Det blev kolmörkt inne  på toaletterna, men det gjorde tydligen inte så mycket för alla skrattade gott åt att det var jag som råkat släcka lampan :D

Sen ville de ju att jag skulle göra det med alla, men det måste vara någon ordning på torpet...hm...toan liksom :)

Har du någonsin sett en person i din egen ålder och tänkt:

- Jag är glad att jag inte ser så gammal ut!

Jag heter Berit. Jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare och läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn.

Plötsligt kom jag ihåg en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn som gick i samma klass som mig för ungefär 30 år sedan.
Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den tiden?
När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken.

Denna halvskalliga, grå mannen med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att ha varit min klasskamrat.

När han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och jag frågade om han hade gått på Enskede gymnasieskola.

- Ja, det gjorde jag, svarade han.

- När gick du ut då, frågade jag?

- Jag var i avgångsklassen 1978, sa han.

- Du gick i min klass då! Jag log

Han såg närmare på mig.
Sen sade denna fula, gamla, halvskalliga, ohövliga, fete och elake man:

- Vad undervisade du i då?

Det har hänt både det ena och det andra de senaste tiden, men jag har inte haft riktigt tid eller ork att blogga.

Vet i tusan om jag orkar idag heller egentligen, riktigt trött idag, men ja, här sitter jag och skriver ändå liksom.

I lördags var det årets upplaga av elevförbundsmötet på folkis.

Det är alltid första lördagen i februari och de som är jubilarer är extra välkomna.

Jag var inte jubilar i år, men de som gick på ettan när jag gick på trean var det.

Det kom inte så många från den årskullen, men de som var där hade desto roligare :)

Och mitt i den högen satt jag...och hade roligt :)

Det blir ju liksom som en klassfest på dessa elevförbundsmöten, men enklare.

Det man som jubilerande årskulle behöver göra är samla ihop gänget, anmäla dem som kommer och laga sig dit.

Folkis fixar allt annat och då ingår även fika och  mat!

Jag häckar där alla år eftersom jag är ordförande i elevförbundets styrelse....och återvald blev jag igen så nästa år är jag väl också där.

Det börjar bli dags att stiga av tycker jag, men då måste vi hitta någon annan som kan ta i det. Det är inte betungande, två möten i året och ca 30 minuters pappersarbete i året.

Och så var det denna vecka då!

Jag är tillbaks på dagis och vikarierar igen. Hela två veckor ska jag vara där nu.

Samma avdelning som förra gången så det känns rätt hemtamt och framför allt så kunde jag nästan alla namn, men lite rör jag ihop ännu....och gör fel...men ja, det går ju rätt bra i alla fall.

Idag har jag dock varit gräsligt trött och ute har det varit så himla blött = mycket blöta ungar!

Lite skojiga och konstiga kommentarer har jag redan fått, men bland dagens var det inget som passade sig i tryck.

Jag hoppas verkligen morgondag har sol och att jag sover som en stock i natt, för nu är jag allt för trött...

Får man gå och lägga sig nu?

Igår hände något överraskande, jag fick ett ryck och började göra en massa.

Först plockade jag in all ren tvätt i garderoberna, det var ett måste, högen hotade med att välta.

Det bästa med det var att jag insåg att jag faktiskt inte behöver köpa nya tights att dra omkring med här hemma, plötsligt dök det upp flera par liksom :)

Eftersom sotaren skulle dyka upp på eftermiddagen så plockade jag undan lite där runt spisen och tog aska ur spisen.

Jag började bli hungrig så jag tänkte att då lagar jag pizza nu så jag får mat rätt snabbt.

På samma gång började jag laga ost- och skinkpaj, mest för att jag delade upp skinkstrimlorna jag köpt på de båda rätterna. Sen lagade jag lasagne.

Eh....vad hände liksom?

Det kan ha att göra med att jag fick reda på att jag ska få vikariera på dagis igen och förra gången var jag vrålhungrig när jag kom hem på kvällarna. I vanliga fall äter jag något lättare till middag, men det fanns inte en chans att det skulle räckt de där dagarna. Jag behövde MAT!

Så nu ska jag frysa ner maten (orkade baske mig inte göra det igår) i portionsförpackningar så jag har att ta av framöver.

Ja jag vet inte vad som hände igår, men det var välkommet...kunde ju komma sådana där ryck lite oftare och kanske i lite mindre doser så jag inte helt kör slut på mig (slocknade och sov i 2 timmar igår kväll).

Men ja, igår var det väl så att jag kände att jag skulle smida medans ugnen var varm kanske :)

Idag har jag varit till radion och pratat, det var inte igår sist det inte!

De har ett nytt program som heter något i stil med "Vi minns"

Idag mindes vi folkhögskolan.

Ja jag var inte ensam där, det var flera med anknytning till folkis som var med.

Jag kände alla från tidigare och det kändes hemtamt tack å lov :)

Oj vad det poppade upp minnen när vi satt där och pratade, jag har lite att ta av, har gått hela 4 år där :)

Tidigare var jag på radion i tid och otid.

Det började några dagar före jag började jobba på Ålands Ungdomsförbund och sen fortsatte det under hela min tid där. Inför alla evenemang blev man inbjuden.

Sen slutade jag på ÅUF (jo, jag jobbar inte där mera, inte sen 2009 faktiskt!) och efter det tror jag inte jag pratat i radion en enda gång faktiskt.

Jag tycker inte det är någon fara att prata i radio, jag är ju inte direkt blyg och försynt ;)

Och pratig är jag också så det funkade bra när jag måste.

Så när jag fick frågan nu så tänkte jag att det är väl inte några problem....men sen fick jag veta att vi skulle filmas och det skulle sändas på tv så fick jag lilla skälvan....men ja, fröken Bodil övertalade mig så till sist sa jag ja.

Jag har redan fått höra att jag hörts på radion idag...och snart säger väl någon att de sett mig på tv.

Jag måste väl kolla själv...men jag ser inte fram emot det.

Det var bättre förr, när man bara hördes på radion!

Igår kikade den fram ibland bakom de mycket mörka molen, men idag skiner den starkt, solen menar jag förstås.

Du är så välkommen :)

Men samtidigt viner det rejält i knutarna och detta gör att allt inte är som det verkar.

Ser man ut inifrån så ser det soligt, varmt och skönt ut, men ack så man bedrar sig.

Hämtade först posten, brrrr....

Var just och hämtade ved, brrr....

Såg i samma veva att de tömde min soptunna så jag hämtade den från vägen, brrr....

Så tack solen för att du skiner på oss idag, men den där blåsten kunde hålla sig borta så man fick njuta lite mer av dig när man är ute!

Eftersom skenet bedrar så hålls vi inne resten av dagen, jag och Hans!