Här har man vandrat omkring i lugn och ro, vilat sig och umgåtts med katten länge och väl.

Först hade jag ju sommar- och höstlov, men sen blev det vinter och arbetslöshet.

Det hände inte så mycket ändå...rätt lugnt och stilla på arbetsmarknaden liksom.

Så fick jag en förfrågan om att vikariera....idag fick jag en till sådan förfrågan....sen fick jag en till!

Plötsligt händer det!

Inte för att det är några stora och långa grejer, men det är någonting liksom :)

Det rör på sig...och jag får röra på mig...träffa lite folk...och tjäna nån euro eller så på kuppen.

Som vanligt i mitt liv så kommer allt på samma gång...och sen brukar det liksom ordna upp sig.

Hoppas det gör det den här gången också :)

Men jisses, det blev lite mycket på en gång...och vad ska Hans säga???

....men du måste inte vara spydisk och nedlåtande för det!

Har ni också träffat på sådana typer?

Sådana som alltid har rätt och måste se till att alla vet om det!

De har faktiskt rätt relativit ofta och det är ju bra om de rättar till sånt som blivit tokigt.

Det är en välgärning, men det är det spydiska som kan dyka upp samtidigt som jag vänder mig mot.

Även om du har rätt så måste du ju inte fördumma andra som inte förstått eller förvirrat till det lite.

Till på det så har de ofta anhängare, sådana som hjälper till i fördummandet och skrattar åt de stackare som inte förstått....öh alltså, vad är det med folk??

Är det faktiskt ett så stor nöje att driva med folk?

Förlöjliga dem för att du vet bättre?

Använd din kunskap på ett vettigt sätt!

Säg att nu bidde det nog lite fel, det är så här det är.

Det går faktiskt att säga sånt utan att vara nedlåtande.

Använd din kunskap till att hjälpa folk, inte stjälpa dem med spydigheter.

Och till er anhängare av bw:s vill jag bara säga:

Väx upp!

Det ni gör är att förstärka spydigheterna och plötsligt är vi inne på mobbning.

Är ni inte lite för stora för det?

En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper.

De skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.

Sen bad hon dem tänka på det bästa de kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.

Det tog klassen resten av lektionen att göra det och när de skulle gå så lämnade de sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade skrivit om dem och på måndagen fick elverna sina listor.

Efter att ha läst lite så log eleverna och läraren hörde flera kommentarer:

Är det verkligen sant?

Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon!

Att de gillar mig så mycket!

Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.

Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam och läraren deltog i begravningen.

Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.

Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång.

Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?'

Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.

Marks mor och far var också där, de ville gärna prata med hans tidigare lärare.

'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka.

'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.

Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop.

Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivit alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.'

Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.'

Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum'

'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.

Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt.

'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.'

Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för dem du sätter pris på och tycker om, att de är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent.

Kom ihåg, du skördar det du sår. Kom ihåg att du betyder något för någon!

Denna gång firade jag in nyåret lite mer än jag brukar göra.

Jag åkte iväg med Ann och hennes man för att äta nyårsbuffé på Eckerölinjen.

Vi träffades i Eckerö och hoppade på 13.30-turen

Vi åt buffé direkt och himlars va god mat det var, både den kalla och varma maten var mycket god.

Sen ska vi inte tala om efterrättsbordet, hå hå ja ja va där fanns choklad :)

Blev tvungen att välja bort en del mot min vilja, men det fanns inte rum för allt i magen mera.

Jag har aldrig blivit missnöjd med någon buffé på Eckerölinjen tidigare, men denna var nog den godaste jag nånsin ätit där.

Hoppas de gör denna buffé till en tradition, för detta gör jag gärna om :)

Gärna med det trevliga sällskapet nästa gång igen då :)

Efter buffén däste vi lite här och var, mätta, trötta och nöjda.

Svenska sidan visade sig från sin bästa sida:

Skönt att komma hem relativt tidigt och få träffa Hans igen...en liten stund, sen började det smälla som tusan i byn...långt före 12-slaget :(

Blev lugnt ca 1½ timme sen, Hans hann in och få i sig mat och tröstas lite av mig.

Han är nämligen livrädd för smällandet :(

Han rusar ut med full panik i blicken och jag lider så med honom :(

Jag har inget emot nyårsfyrverkerier, men skulle föredra att det smälls bara precis runt 12-slaget, det skulle vara mycket snällare mot Hans och alla andra djur.

Det smällde i vanlig ordning massor här runt mig, det känns lite som de tävlar mot varandra här i byarna.

Ca en halvtimme efter det slutat smälla lyckades jag locka in Hans.

En mycket skärrad kisse som hela tiden lyssnade efter fler smällar, när han äntligen kom till ro sov han den utmattades sömn, tungt att vara kisse på nyår!

Nu hoppas jag det här nya året blir ett bra år, det förra har inte varit så mycket att hänga i julgranen för min del!

Gott Nytt År på er!

Man kan bli påverkad av många olika saker och just nu är jag verkligen påverkad.

Jag tar massor av intryck av boken jag läser just nu.

Den är lättläst, söt, sorglig och mysig.

Den handlar om ett hundstall och människorna runt det...och deras hundar.

Jag är en kattmänniska, men jag älskar hundar fast jag inte skulle vilja ha en själv.

Den här boken påverkar mig så att jag nu vill jobba på ett hundstall!

Någon som har ett sånt jobb åt mig??

Snälla!

Och så är jag ständigt sugen på baconmackor för det ger de sina volontärer i det här hundtallet.

Låter så himla gott!

Bara några kapitel kvar nu, sen får jag söka upp någon annan bok som kan påverka mig :)

Fast jag vill ändå jobba på hundstall eller -dagis, skulle passa mig perfekt :)

Just nu är det inte så mycket på gång, lite småpyssel här och där, men annars har det inte hänt så mycket.

Det är väl egentligen bra det, inga nyheter är goda nyheter ;)

Men det betyder också att det inte händer något här på bloggen.

Den står still eftersom det står still i hjärnan!

Återkommer när stiltjen är över!

....hördes dingle-dång. Flingor som nu virvlar om, i munter vintersång       

Yrvaket slog jag upp ögonen och undrade va tusan det var för liv???

Det tog några sekunder, sen kom jag på att det var klockradion och att jag skulle upp i julotta.

Undrar vem som satt sån jädrans volym på klockradion bara...hm...

Upp och iväg kom jag och hämtade upp grannen med bihang som vanligt.

I år var började julottan redan kl. 6.30 och det kändes väldigt tidigt, men det är så det ska vara när det är på riktigt.

I kyrkan brann massor med stearinljus och myskänslan var som vanligt stor.

Jag tyckte dock att det var färre besökare än vanligt.

Vi som var där fick i alla fall lyssna på prästen, några textläsare, kyrkokören och en kantor som verkade lite trött.

Jag fick sjunga julpsalmer vilket jag alltid ser fram emot.

Glädjande nog så märkte jag att jag fått tillbaks lite mer av min rösts kraft, den som borrelian snodde.

Tack så mycket, men lite till behöver jag för att bli helt nöjd :)

Hemma väntade Hans och frukost (min, han fick som vanligt så fort jag stigit upp)...och sen en lång sovstund.

Denna gång slapp jag väckas av julmusik på hög volym :)

God fortsättning!

Idag är det julafton och det har knappats någon missat :)

Själv började jag med att vakna okristligt tidigt, höll mig uppe så jag kunde se slutet på adventskalendern (japp, jag har sett vart enda avsnitt) och så åt jag jullimpa med skinka och senap.

Sen sov jag en stund till.

När jag vaknade upp igen kom jag på att jag nog borde laga mig till kyrkogården och tända ljus innan fuskjulkyrkan börjar!

Så iväg bar det och ljusen blev tända trots blåsten.

När jag var på väg tillbaks till bilen körde kyrkklockorna igång och jag tog mig ett litet julskutt :)

Hem till Hans som nu fått tonfisk, nam nam för honom det :)

Jag är hungrig själv så nu tänker jag äta julmat.

Får man göra det redan vid kl. 14?

Jo jag får, för jag gör ju det igen, firar julaftonen hemma med Hans och då gör jag precis som jag vill, när jag vill :)

God Jul i stugorna!