Susy funderar vidare

Alla inlägg under april 2012

Av Susy - 30 april 2012 06:20


Nog har jag ju hört det många gånger, att antibiotika ställer till det i magen, men kan inte påstå att jag direkt upplevt det...tidigare....

Största orsaken är väl att jag mycket sällan tar antibiotika, minns knappt när det var sist.


Magen har varit förvånansvärt ok sen jag började ta medicin, men i förrgår slog den till. Jag mådde långt ifrån bra och det körde runt som tusan i den .

Som om det liksom inte redan var tillräckligt jobbigt att äta som det redan är, nu ska man försöka få något i sig när man inte mår bra.

Det är inte skoj att fixa till något att äta så jag kan ta tabletterna...som gör att jag mår illa...suck...


Det blev inte mycket sömn i natt, halsbränna och illamående...hujedamej.

Mår fortfarande inte bra och nu måste jag försöka få i mej frukost...så jag kan ta mer piller som gör att jag mår illa  

Det är inte lätt att vara sjuk!


Av Susy - 28 april 2012 15:05


Eller ja egentligen är det väl en vaktkatt som bor med mej.

Han vaktar mest mej, men säger även till (rusar och gömmer sig) om det kommer obehöriga (alla utom jag) i närheten.

Sen jag blev sjuk så har han vaktat mig mer ännu mer än nånsin och när jag tänker efter så vet jag att hans ökande vaktande började före jag märkte något själv, innan jag fick så ont.

Han tittade på mej på ett annat sätt, satt och studerade mej långa stunder.

Han puffade på mej, följde mej vart jag gick (ännu mer än vanligt).

Det här höll på tills i onsdags kväll. Hans satt återigen och tittade på mej och då sa jag åt honom:

-Jo, jag är sjuk, men jag tar mina mediciner och jag ska bli frisk igen, det tar bara lite tid.

Den natten var han ute större delen av och har inte vaktat mej lika hängivet sen dess.


Ändå har jag svårt att ta mej efter posten även nu. Igår orkade jag inte alls, men idag tog jag mej iväg...efter ett misslyckat försök (Hans rusade efter mej) lyckade jag en stund senare smyga ut. Jag vill inte ha honom med ut till postlådan eftersom den ligger vid vägen.

Det är jobbigt att hämta posten nu, jag orkar ju knappt nåt och vägen dit känns mycket lång just nu, men det går, fast långsamt.

Post och post, tidningen x 2 hade kommit...några sjukskrivningspapper har jag ännu inte sett till.

Vem vet, kanske jag missförstod och ska på jobb på måndag?

Av Susy - 27 april 2012 17:08


I morse vaknade jag i vanlig ordning runt 5-snåret, men idag överraskade jag mig själv med att kunna somna om några timmar till :)

Jag tänkte att det var ju bra, då kanske jag har mer ork under dagen nu då.

Det funkade ju till frukost det...och det efterföljande pillerintaget...sen var det kört.


Hu, jag varit så trött och slut idag, sovit i flera omgångar och vilat resten känns det som. Ingen ork eller energi alls idag.

Jag som tyckte det började kännas lite bättre, att jag inte var fullt så slut mera...men tji fick jag då. Hoppas det bara är ett tillfälligt backslag.

Nåja, jag ska ta en hästkur till imorgon bitti, sen ska jag börja trappa ner den ena medicinen, får hoppas på bättring efter det.

Och eftersom vissa säger att jag inte får gå på jobb förrän sjukskrivningen är slut så är det väl så här det ska vara....urk.

Av Susy - 26 april 2012 10:06


Det går trögt det här med att komma på fötter eller ja, jag är nog lite för otålig.

Jag vill ju bli bra nu jag!

Det går upp och ner med hur jag mår, ansiktsförlamningen består, men jag tycker det blivit lite mjukare.

Känner ibland att det sticker eller rycker på högra sidan och då blir jag glad, alla tecken på liv där är ju bra :)


Jag insåg igår att jag inte kommer att orka åka på jobb ännu.

När jag stiger upp på morgonen (vaknar runt 5 och är pigg!?!) så känns det som jag skulle kunna åka på jobb.

Sen när jag ätit frukost och tagit mina piller så rasar jag igen...blir helt slut och måste vila efter minsta lilla.

Det är då jag förstår att det inte går att jobba ännu, kan ju inte lägga mej och vila i tid och otid på jobbet liksom.


Så igår samlade jag kraft (gillar inte att nojsa eller gnälla) och ringde upp första läkaren jag var till i måndags.

Jag berättade hur det var och han lyssnade och sa sedan att jag hade en sjukskrivning på 10 dagar att hämta där.

10 dagar!!!

Jag hade tänkt mej torsdag-fredag jag...och sen helgen på det. Största doserna av medicinen börjar trappas ner då och jag räknar med att jag ska bli piggare då.

När doktorn hörde hur chockad jag blev över längden på sjukskrivning så sa han att jag nog behöver så länge, men om jag känner att jag orkar så får jag gå på jobb tidigare :)

Så min plan ligger på att komma tillbaks på jobb senast på onsdag faktiskt...hoppas det håller.

Tråkigt det här ju...

Av Susy - 25 april 2012 06:39


Det är mycket saker som man tar för givet och som är vardagliga som inte funkar när man har ansiktsförlamning har jag märkt. Eftersom jag KAN SJÄLV så försöker jag hitta lösningar på alla dessa problem, men det är inga lätt inga!


Det är svårt att äta med en hängande mungipa, det är jobbigare att tugga och jag får tänka mej för så inte allt ramlar ut. Bara det här med att få in maten i munnen är inte helt lätt, men övning ger färdighet.


Det är ännu svårare att dricka med en hängande mungipa. Ska jag dricka ur en flaska så måste jag hålla upp högra mungipan, annars rinner allt ut där. Dricker jag ur glas är det lättare för då kan jag luta huvudet åt vänster. Jag försöker även parera med tungan så att den liksom täcker mungipan.


Det är svårt att borsta tänderna med ansiktsförlamning, det rinner ut tandkräm i massor och när jag gurglar munnen så spottar vattnet ut ur mungipan som en fontän...så det är att hålla upp den då bara.


Det är svårt att prata med ansiktsförlamning. Jag sluddrar! Det låter som jag är full emellanåt och det är jag inte!


Det är svårt eller snarare omöjligt att göra pussljud med munnen just nu. Jag brukar göra pussljud och säga puss-puss åt Hans när jag går hemifrån, men nu hörs bara nåt konstigt sörpelljud så jag får istället säga att det där skulle betyda puss-puss åt honom :)


Det är inte bara svårt att blinka när man har ansiktsförlamning, det går inte!

Jag kan stänga ögat nästan helt om jag blundar med det andra också, men jag får putta fast det den sista biten.

Tur att jag inte vill flörta med någon ;)


Det är en massa annat som är svårt också, men det går....och imorgon är det meningen att jag ska på jobb då eftersom jag inte är sjukskriven.

Före det borde jag byta till sommardäck....får nog vila mellan varje däck...eller ja, mellan varje däcksbyte alltså, inte vila under bilen!

Det blir väl samtidigt en test på hur mycket jag orkar.


Det ska inte vara för lätt här i livet har jag hört, men ibland känns det som det testar en lite väl mycket!

Av Susy - 24 april 2012 07:29


Ja, nu har jag varit till läkare eller ja igår då.
Och näe, jag har inte ögoninflammation, jag har ansiktsförlamning på höger sida!!! Det är därför ögat tåras, det sluter inte fast tillräckligt ofta om ens alls.
Läkaren brydde sig rätt föga om mitt onda på vänster sida eftersom han såg hur jag såg ut. Jag hade inte koll på att det var värre än vanligt!

Jag var så koncentrerad på min onda vänstra sida i ansiktet och mitt högra öga som rann att jag inte såg hela bilden av mej själv. Jag såg det inte förrän han ställde mej framför spegeln, jag är sned, rejält sned i ansiktet.


Jag trodde först han var ointresserad av det jag sa och att han tyckte jag kommit dit i onödan, han bara studerade mitt ansikte och tittade mej inte i ögonen.

Jag förstår nu att han nog var rädd för att jag hade hjärnblödning, han gjorde sådana tester...och kallade in en kollega...som gjorde samma tester.
När de uteslutit hjärnblödning så trodde de att ansiktsförlamningen berodde på borrelia eller något virus.
Det här var hos våra arbetsplatsläkare så de skickade en remiss till akuten och så fick jag åka dit....
Suck...jag som avskyr sjukhus och ännu mer akuten...suck...


Jag fick efter lång väntan träffa en läkare...som gjorde samma tester som de två andra och när han äntligen konstaterade att jag inte hade hjärnblödning så började han prata om ryggmärgsprov för att kolla om jag hade borrelia.
Ryggmärgsprov har jag lovat mej själv att aldrig mer ta med 3-veckors gräslig huvudvärk fortfarande i minnet efter förra gången.
Han tjatade och tjatade och tillsist sa jag ja ändå...fast det inte alls kändes bra.


Innan han skulle börja så lät han så himla orutinerad att jag verkligen ångrade mej flera gånger, men tänkte att "har jag mej i leken gett..." Men efter att han misslyckats med stickandet två gånger och pratade om att ta in en kollega som skulle göra sticket istället så sa jag nej!
Jag kände mej grymt otrygg och ville inte alls vara med mera.
Han försökte övertala mej igen och igen, men gav tillsist upp och gick ut ur rummet.


Sköterskan (som var mycket trevlig och förstående) tog blodprov på mej (det går att kolla borrelia så också, men det är inte lika tillförlitligt och går inte lika snabbt).
Jag väntade sen på de prov som skulle bli "snabbt" klara och under den tiden kom läkaren tillbaks med den andra läkaren...och operation övertalning började igen...suck....de verkade tro att jag var rädd för smärtan, fast jag flera gånger sagt att jag inte är rädd för smärtan utan för följderna (jag hade berättat om mina tidigare mycket dåliga erfarenheter av provet).
Jag sa tvärnej igen och ville bara hem och tillsist gav de sig.


Snabbprovet på borrelia visade ingenting, men det är tydligen inte tillförlitligt och sänkan var bra....så jag fick en massa recept och tack å hej!
Ingen sjukskrivning gav de mej...och jag tänkte inte på att fråga efter det heller, jag ville ju bara hem.
4 läkare + akuten på en dag är hårt för en som har läkarfobi och avskyr sjukhus!


Nu går jag här hemma och hänger, höger ansiktshalva mer än allt annat då.

Jag vill inte åka till jobbet och skrämma små barn och inte är inte överdrivet pigg.

Och jag har fortfarande ont i vänster sida av ansiktet...sidan som läkarna glömde...varför är jag inte förvånad över det??

Det var ju det jag sökte för liksom....

Av Susy - 21 april 2012 20:47


Just nu är jag under ytan, man blir så när det gör ont i princip hela tiden.

Det började i torsdags med att jag hade lite ont i käken när jag åkte på jobb, men det tolkade jag som att mina bihålor bråkade och det brukar släppa efter ett tag.

Men näe, plötsligt slog det till med värk i båda käkarna, i örat, i halsen och kinden....på vänster sida!

Fattade absolut ingenting och det gjorde gräsligt ont och det kändes obehagligt att inte veta vad det var för något.


Tog värktabletter för att klara av att vara kvar på jobb, men det dämpade bara lite.

Försökte äta när det gjorde lite mindre ont, men inte ens det gick. Det gjorde för ont att tugga och svälja.

Efter en stund till så gav jag upp och for hem.

Jag hade fortfarande lika ont, men kunde i alla fall lägga mej ner. Sova var en lögn från början, jag hade för ont.

Började frysa och klädde på mej ett lager till med kläder och la mej under en filt och då somnade jag faktiskt och sov som en stock i två timmar.

Jag hade fortfarande ont när jag vaknade, men det var lite bättre.


Dagen efter fick jag inte längre tårar i ögonen när jag svalde = bättre, men bra var det inte.

De som känner mej förstår ju att jag åkte på jobb...fick skäll för att jag var där och inte åkt till en läkare istället...ups....


Som om det inte räckte med att jag hade ont så lyckades jag sätta i luftstrupen när jag åt lunch.

Jag som tuggade så fint och åt så sakta för att det gjorde så ont annars och ändå fick jag i halsen.

Det blev så illa så jag inte fick luft alls, men tillslut fick jag det att släppa och jag kunde andas igen!


Snälla laserkvinnan kom och lyste på mej fast hon egentligen skulle vara ledig, tänk vilken underbar människa hon är :) Det blev ändå inte bättre direkt, men det kändes väldigt bra medans hon höll på.


Idag, lördag, har jag haft ont hela dagen. Det är svårt att äta och det jag får i mej måste vara smått eftersom jag har svårt att öppna käken helt och hållet. Jag har mest sovit (i korta snuttar) och läst idag.

Och som grädde på moset så har mina ögon börjat rinna också....suck

Nu har jag fått gnälla av mig och som ni ser så är jag är inte så häv just nu....snarare rätt liten på jorden...vik hädan värk!

Av Susy - 17 april 2012 17:50


Idag när jag åt lunch lyckades jag tugga av knäckebrödet så tokigt att en bit lossnade och trillade ner....och vart trillade den??

Jo förstås på min skjorta...som konstigt nog är olivgrön (ja, jag har lite kläder som inte är svarta) och förstås landade den med smörsidan neråt...suck...

Detta resulterade i att jag slängde skjortan i tvättmaskinen (+ lite annat då) när jag kom hem. Hoppas fettfläcken lossnar.

Sedan tittade jag efter vad jag skulle kunna ha på mej imorgon. Började söka efter en favorittröja, men hittade den inte. Det resulterade i att jag under jakten efter den städade två hyllor i garderoben, men jag hittade den inte ändå.


Tvättmaskinen blev så småningom klar och jag plockade ur den och vad hittar jag där??

Jo, favorittröjan :)

Om jag sett den tidigare så skulle jag inte städat de där två hyllorna...himla bra med tillfälligheter ibland :)

Presentation


Jag heter Susy och bor på Åland

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
<<< April 2012 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards