När man vikarierar på dagis så är man ute hur mycket som helst nästan!

Ja det är ju de som jobbar där annars också förstås :)

Idag hade vi en sjuk i personalen och det betyder att de som är kvar får göra lite mer av allt liksom.

På min lott föll det att vara ute lite mer än vanligt.

Det blåste och var rätt kallt på förmiddagens tur ute, sen in en stund och få i oss lite mat och sen bar det ut på skogspromenad, mer luft och vind.

Men plötsligt dök solen fram där bakom molnen :)

In en stund, lite fikapaus och mellanmål, sen bar det ut igen.

Solen sken ännu och lyckades man hamna i lä så var det nästan varmt.

Det blev mycket frisk luft idag, klarar nog ingen mer sådan idag...då får jag en överdos tror jag ;)

Och tusiken så trött jag är...tar på det här med friluftsliv.

Den här veckan vickar jag på dagis igen :)

Tänk att det kan vara så roligt och så tröttande på samma gång, det är inga lätt att inga var helt som man ska liksom.

Ja, nu menade jag den här envisa kroppen som aldrig blir som den ska, den där knoppen är ju som den är den ;)

Härligt att träffa "mina" dagisbarn igen.

Det känns så hemtamt att komma dit, jag har bara vickat på en av avdelningarna så det är kanske inte så konstigt att barnen känns som mina.

Jag kan namnen på några av barnen från de andra avdelningarna, men jag känner dem bara lite grann.

Idag blev jag involverad i en lek med några barn, jag blev utsedd till en häxa som på nätterna gjorde sönder en glasruta (som var viktig av nån anledning som jag missade).

Andra gången jag gjorde det åkte jag fast och blev fängslad under klätterställningen!

Jag blev riktigt upplivad av det här och är så himla glad för att jag är en person som fortfarande tycker om att leka.

Att jag sen inte skäms eller bryr mig en gnutta om vad folk tycker när jag gör det är ännu ett plus i kanten liksom :)

Bara att höra barnen skrattar så de kiknar när man går in i leken eller busar med dem är värt så himla mycket.

Åh "mina" barn, vad ni ger mig mycket här i livet :)

Om jag inte delar mina blogginlägg på facebook så har jag ca 3 läsare per dag....det är inga många det inga!

Jag gillar när någon läser mina bloggar så tack till er 3+   

Ännu roligare är det när någon kommenterar, men jag förstår att ni inte gör det också.

Egentligen skriver jag nog oftast för att lätta mitt hjärta, få ur mig lite mer än jag delar på facebook liksom.

Jag har inte delat de två senaste bloggarna på facebook och jag vet inte om jag tänker fortsätta så eller inte, jag är så oberäknelig ;)

Nämen, det känns som jag liksom tvingar folk till bloggen då och jag vill ju att ni ska komma hit av egen fri vilja liksom.

Nästan alla är välkomna :)

Idag har jag inte så mycket mer att dela med mig av, men jag hoppas ni kommer ha en fin dag   

Ikväll skulle jag egentligen ha hjälpt en vän och då hade jag tänkt fara och lämpa av retursopor i stan på samma gång, men det visade sig att vännen inte behövde mig så där stod jag med fullpackad bil.

Förstås hade jag noll lust att åka in till stan nu när jag slapp, men bilen behövdes tömmas på retursopor.

Plötsligt kom jag på att någon sagt att returstationen i en grannby var kvar.

Det trodde inte jag, men kunde det vara sant?

Jag ringde upp mamma och pappas goda vänner som bor där i närheten och visst var stationen kvar :)

På samma gång fick jag mig en pratstund med frun i huset.

Det var länge sen jag pratade med dem senast så det kändes bra att höra hur det var med dem.

Det blev liksom två flugor på smällen :)

Så jag lagade mig iväg till byss.

Oj va de har kalhuggit runt vägen!

När åkte jag riktigt sist till byss???

När jag kom fram till returstationen så höll jag på att köra in i en grind...hm...det hade tydligen blivit ny infart dit också: När var jag till byss sist????

Fick svänga och åka tillbaks....men soporna kom dit de skulle och jag slapp åka till stan :)

Nästa gång vet jag, stationen är kvar och infarten har flyttat...fast vem vet vad som hänt  till dess.

Jag är ju helt tydligt inte till byss så ofta!

Egentligen skulle jag ha skrivit den  här bloggen i måndags, men jag orkade inte!

Nåja, i måndags hade jag ett ärende så där mitt i Saltvik, när det var avklarat så åkte jag till MamAnn och blev av med lite böcker.

Fick en pratstund på köpet eller jag pratade väl mest som vanligt och hon lyssnade snällt.

Även på sånt hon hört förut :)

Fick höra igår att hon hade lock för ena örat så hon kanske slapp höra det mesta då ;)

Sen åkte jag till Mattssons för att handla.

Jag visste att jag borde äta lunch före, men så blev det inte.

Jag handlade ändå inte så gräsligt mycket utanför listan, men blev däremot rätt länge där.

När jag kom ut till bilen kände jag att jag måste ha något att äta...det blev att slå gaddarna i en wienerkam i bilen på vägen hem. Till det dracks det läsk, för jag var grymt törstig också.
Mycket nyttig lunch ;)

När jag kom hem så var jag gräsligt trött (hade inte sovit tillräckligt på natten som vanligt) och frös, så jag kröp under filten och sov som en stock i nån timme.

Men ja just ja, jag fick förfrågan att vikariera på dagis igen :)

Härligt! Något att se fram emot och abstinensen blir åtgärdad igen :)

Fick samtidigt höra att någon av kollegerna hade sagt till chefen att jag var ett fynd som vikarie....då blev jag ju så där igen :´)

Känns så bra att de trivs med mig för jag trivs ju väldigt bra med dem.

Annars är det väl som det är här, det händer mer eller mindre lite beroende på dag liksom.

Idag är det ingen snö på gräsmattan i alla fall, det känns lite hoppfullt trots minusgrader :)

Vilka underbara vårdagar vi har nu :)

Jag litar dock inte riktigt på detta ännu, tror det kommer bakslag ännu, men bäst att ta vara på det så länge det hålls så här liksom.

Min trappa är invaderad av myror...som alla vårar...och de vill in!!!

De stör mig någge fruktansvärt, jag vill inte ha in dem förstås och sen förstör de min bästa plats att sitta på när det är vår!

Det är nästan alltid lä på min trappa, det är underbart att sitta där och lapa D-vitamin, men det går inte nu om man inte vill ha myror i brallan då :(

Så jag tog till att sätta mig i hammocken istället. Den har förstås ingen paviljong över sig ännu och då förstås inga kuddar heller. Jag satte mig på en sån där stolsdyna som man brukar ha i plaststolarna och det var ju i alla fall varmt nog.

Satt där länge och väl, läste tidningar och det var varmt och skönt.

Sen skulle jag stiga upp...aj aj aj aj...vilken jädra träsmak jag hade i rumpan!

Så dagen efter var jag lite klokare och hämtade solstolen, mycket mjukare sa rumpan :)

Det är dock inte så himla varmt när man inte hamnar i lä (attans myror som snott min trappa), så jag har behållit jackan på...och satt en keps på huvudet så jag inte går och får solsting.

Kepsen är även praktisk att skugga ögonen med så man ser vad man läser :)

Hans har tyckt att jag varit fin att ligga på också, mjukt och varmt liksom.

Det har varit fina dagar, solen gassar på och försöker driva bort kylan från vinden.

Fåglarna kvittrar och söker mat både här och där.

Jag har på tal om det en knäpp talgoxe här utanför. Den kommer flygande och sätter sig på en spröjs på fönstret, sen hoppflyger den liksom för att komma upp till spröjsen ovanför. Vilket den misslyckas med och dimper ner på samma spröjs. Så där håller den på...tills den plötsligt flyger till uteserveringen (precis vid fönstret) och sätter sig och äter. Och det upprepas hur många gånger som helst under dagarna.

Det tog rätt länge innan jag såg några fjärilar här i år, men de senaste dagarna har det nästan vimlat av dem.

De är så vackra :)

Så just nu är dagarna fyllda med solsken, fågelkvitter och fjärilar, det är väl dumt att klaga!

Man kan längta efter mycket.

Vissa saker är uppnåeliga, andra är det inte.

Förra veckan längtade jag efter "mina" barn på dagis och den längtan fick jag tillfälligt släckt med vicket där i tisdags. Men jag lär säkert få den längtan igen, tusans mysungar att nässla sig in i mitt sinnet :)

I flera veckor har jag längtat efter pizza, det var så länge sen jag åt pizza sist!

Igår efter jag varit på laser så skulle jag äntligen få äta pizza.

Berättade om min längtan för laserkvinnan och så blev hon också sugen på pizza :)

Min längtan blev tillfredsställd när jag åt pizza med en god vän och hennes ena dotter sedan.

Så gott med pizza...mmmm.....och andra halva kan jag äta till lunch idag också...längtar redan ;)

Så trevligt att träffa dem igen, har längtat efter dem också.

Så nu har jag lyckats dämpa längtan efter en del saker, men ännu finns det massor jag längtar efter som tar längre att uppnå och även sånt som inte går att uppnå.

Sånt är livet, man går här med sin längtan liksom...men ibland blir det rätt bra ändå.

Idag fick jag jobba på dagis igen :)

Bara en dag den här gången, men med tanke på vilken abstinens jag fick efter "mina" dagisbarn i fredags så var det en välbehövlig dag :)

Jag kände mig lite snurrig när jag kom in på dagiset, men ändå kändes det så välbekant och hemma.

Jag har ju faktiskt bara vara borta därifrån i lite över en vecka.

Jag möttes av glada hälsningar från personalen, stora leenden och "välkommen tillbaks" och "kul att se dig här igen" :)

När jag kom in på "min" avdelning så möttes jag av glada barn och massor av kramar :´)

Åh så härligt att se dem igen :)

Sen var vi så där vana igen, de känner ju mig, jag känner dem och dagen gick sin gilla gång.

En bra dag på en plats som gör mig glad och med  människor, både stora och små, som gör mig glad.

Jag hoppas jag snart får komma tillbaks igen, blir sån där glad-Susy av det där stället :)