Susy funderar vidare

Alla inlägg under juni 2013

Av Susy - 30 juni 2013 17:52


Idag har jag äntligen varit till paradiset :)

Ett underbart ställe där det bara är lugnt och skönt...och tyst och rofyllt.

Som vanligt hämtade min snälla morbror mig med båt och släppte av mig vid badudden.

Jag kände att vattnet var varmt när jag steg ur båten, men jag fegade ur och vågade inte gå och simma ändå.
Nej, jag har inte blivit badkruka, det har med mina ben att göra...de funkar ännu inte som de ska och blir fort kalla.


Istället gick jag till min lilla stuga som är byggd på 60-talet av mina föräldrar.

Det finns inte mycket bekvämligheter där direkt, dvs den är som en stuga ska vara :)

Direkt när jag kommer dit så känner jag frid i sinnet och titta ut på vattnet där gör att jag tänker så himla bra. Rensar ut en massa ur hjärnan och fyller på med bra saker :)


Förra sommaren hämtades jag från badudden igen när jag skulle från paradiset av mina oroliga morbröder, men nu tänkte jag faktiskt göra som jag brukar.

Dvs gå över berget till min morbror och mosters ställe för att därifrån få skjuts med båt hemmåt.

Jag klarade det!

Jag var lite orolig, mina ben gillar inte uppåtlut och det är det över halva vägen, men det gick :)

Och jag dog bara lite ;)

Att jag har ont i benen nu är en bagatell i saken :)


Fick skjuts hem av Emil:

 

Eller ja, husse körde snurran och matte var också med...även kända som min morbror och moster.

Inte nog med att de snällt skjutsar på mig, jag fick nyskördad nypotatis och dill av dem också :)


Hoppas det blir många paradisfärder i sommar, jag behöver dem :)

Och nästa gång ska jag baske mig våga mig i sjön, så skärpning nu ben!


Av Susy - 29 juni 2013 11:47


....rullar vi runt bland mjuka kuddar...NOT!

Men annars är min fantasi välutvecklad.


Redan i tidig ålder hittade jag på historier av många skilda slag och ibland trodde folk mig också...till mina föräldrars förskräckelse...det fanns nämligen ingen hejd på vad jag hittade på!


Min småskollärarinna sade åt mig att om fantasi hade funnits på betyget så skulle jag fått 11.


Slutdramat blev när jag hade hittat på en historia om att jag hade en tvillingsyster, men att hon hade dött när hon ramlade ner från en berg.

Efter det fortsatte min fantasi flöda, men för säkerhets skull så hamnade historierna mera i mina uppsatshäften efter detta, där kunde jag hitta på utan att någon blev förskräckt.


I högstadiet var man ju tuff och så...skolarbetet behövde man inte lägga ner så mycket tid på, man var ju inte så häftig då liksom...suck...men uppsatserna kunde jag inte hålla mig ifrån!

Jag hade fortfarande massor av fantasi och älskade att skriva!

De flesta andra i klassen klarade sig på ett uppsatshäfte per år eller termin, jag kunde fylla ett häfte med en uppsats!


Jag släpper nog inte fram fantasin lika ofta numera, men en vän satte in en bild på fb av ett innertak med avflagnad färg och plötsligt såg jag hur många figurer och personer som helst!

Det vimlade ju av dem!


Ju mer jag tänker på det här med fantasi, ju mer funderar jag på att jag borde börja skriva igen...försöka komma igång och släppa ut de där böckerna jag har inom mig....i min fantasi....


Av Susy - 28 juni 2013 07:44


I onsdags följde jag en vän som behöver lite hjälp över med Eckerölinjen till Sverige.

Vi åkte med halv 2 båten och det gjorde ungefär halva Sveriges pensionärer också.

Inget illa om pensionärer, men vad är det med dem och deras trängande???

Varför har de så himla bråttom??

För när de en gång trängt sig före så klarar de ju inte av att gå så fort...så vad var meningen?

Först är störst?

I sina försök att tränga sig fram så står de i princip på en och inte tusan kan man sätta en vass armbåge i sidan på dem heller för så gör man inte mot pensionärer om man har lite hyfs!

Om inte annat är man ju rädd för att de ska trilla omkull och bryta nånting!

Men de har inte någon hyfs...eller i alla fall inte de flesta av de som var på färjan i onsdags.

Det spelar ingen roll om de så går med rullator, de ska ändå vara först överallt, de är tydligen drottningarna på båten (kom just på att det bara var kvinnor som uppförde sig så här).


Det är oförskämt och egotrippat att stå på andra!

Varför är det så många som inte kan se att det finns andra människor i världen?

Att det finns andra som också vill komma fram, men inte känner att de måste trängas eller stå på andra för att göra det.

Varför måste man ta sig fram på andras bekostnad?

Varför måste man utnyttja sin makt för att trycka ner andra?

Tror du att du är bättre då?

Det är du inte! Det är bara du och ditt ego som tror det!


Det är inte så himla lätt alla gånger, men man måste stå på sig för annars kommer dessa maktgalna egotyper och klampar helt över en.

Började jag låta bitter nu?

Jag har träffat många sådana här typer och de är inte lätta att sätta sig emot när de sitter på en plats där de kan göra livet mycket surt för dig.

Och nu har jag slutat skriva om de svenska pensionärerna, men det antar jag att ni förstår.

Det är fasen inte lätt alla gånger men du måste stå på dig, annars gör någon annan det!


Av Susy - 27 juni 2013 13:01


Då och då så känner jag en doft som jag förknippar med något från tidigare.

Ibland kan jag inte komma på vad det är, men oftast poppar kristallklara minnen upp av dessa dofter.


När jag handlade sist så fick jag syn på rosorna på vägen till kassan.

Jag bara måste ha dem jag såg, ljuvligt vackra i orange och rött :)

Jo, jag vet att det är sommar, det finns blommor ute,  men de gick inte att motstå :)

Väl hemma hamnade de i en vas och då kände jag doften.

Rätt svag och diskret, men den kastade mig tillbaks till min första solresa.


Jag gick i högstadiet och mamma och pappa tog mig med till Madeira.

På den tiden var ön mycket ny som turistort och vi såg faktiskt mest lokalbefolkning, men vi träffade en svensk familj med två vuxna och två barn som vi umgicks mycket med.

Vi hade en härlig resa, med många upplevelser och många nya intryck.


Samma dag som vi skulle åka hem gick vi till saluhallen för att köpa med oss blommor hem.

Mamma och pappa valde hållbara och ovanliga blommor att ta hem...men inte jag, jag hade totalt fastnat för ett mycket stort fång av gula rosor.

Jag måste ha dem!

Mina föräldrar försökte påverka mitt val med tal om hur känsliga rosor är osv, men med en tonårings envishet fick jag min vilja igenom och en stor låda med massor av rosor fick följa med mig hem.

Otroligt nog höll de flesta rosorna hur bra som helst och de stod till och med länge hemma i vas.

Och de doftade precis som de rosor jag köpte åt mig i tisdags :)

Så när jag nu passerar rosbuketten så slås jag av att de är så vackra och ler åt det härliga doftminnet.


Av Susy - 26 juni 2013 06:11


Igår var jag in till stan...passade på när det var så varmt och skönt ute liksom ;)

Största orsaken var att jag skulle till laserkvinnan och det var ett välbehövligt besök.

Sen hälsade jag på hos en vän, vi pratade och smidde lite planer.


Eftersom jag nu var i stan så passade jag på att åka till Jomala och handla.

Sist jag var och handlade hade jag lyckats släpa med mig tomglasen, men då var pantmaskinerna fulla och de fick inte igång dem igen efter tömning...så jag gick tillbaks ut med tomglasen.

Döm av min förvåning när det är samma sak när jag kommer dit igår igen!!!

Gillar inte de där maskinerna mig eller???

Eller har folk varit mycket pantade efter midsommar??


Ja jag är tydligen inte pantad i alla fall, för tomglasen åker åter igen omkring i min bil...suck....provar panta dem i en annan affär nästa gång och ser om jag får sönder deras maskiner också ;)


Av Susy - 24 juni 2013 05:18


Jag vaknade supertidigt idag igen och sitter här vid datorn och filosoferar.

Fönstret är öppet och plötsligt hör jag en motorsåg nånstans i fjärran.

Jag hör den bara på håll och skulle knappast ens ha vaknat av den, men det bor annat folk åt det där hållet.

Hur tänkte du som startade motorsågen klockan 6 en måndagsmorgon?

Tänkte du alls på omvärlden?

Var det verkligen tvunget att kapa det där trädet eller vad det nu var i denna arla timme??

Tänkte du alls på att folk gärna sover klockan 6 på morgonen??

Tänkte du alls på att de säkert är jättetrötta efter midsommaren??

Nä...det var väl det jag trodde!

Öva på lite omtanke kanske?


Av Susy - 21 juni 2013 08:10


Jag minns inte när jag firat midsommar traditionellt sist, det måste vara väldigt många år sen.

Jag har firat på många olika sätt genom livet, som barn vid stången i Torp, med lövning på förmiddagen.

Som tonåring (jag var tonåring ganska länge) på utedanser i Eckerö och på Föglö och sedan hade jag även fest hemma hos mig någon midsommar.

Men på många år har jag inte firat mer än att jag sett till att ha min egen midsommarkrona i skick och  hängt ut den, ätit sill, nypotatis och ägghalvor och det har varit bra med det. Lugnt och stilla.


I år ville min MamAnn annorlunda och bjöd in mig att fira med  henne och hennes släkt i Sund och för att göra det extra speciellt så gjorde vi det en dag "för tidigt" också :)

Igår bar det alltså iväg ut till Sund.

Där väntade en rediger midsommarstång på sina midsommarkläder, så det började bindas lövsnören och en massa annat som behövdes göras.

Och jag fick också vara med :)

Mesta dels var jag med och lövade själva stången och det har jag aldrig fått göra förut...som barn var det lövbanden som gällde liksom, längre kom man aldrig ;)

En fikapaus i mitten med smörgås och sockerkaka...mmm....mätt i magen...

Sen hjälpte jag väl till lite här och där, men man märkte att man var nybörjare...de andra hade liksom en hel del vana de :)  Trevligt och midsomrigt kändes det i alla fall :)


Lite senare bjöds det på middag, med massor av god midsommarmat....mmm....mätt i magen...

Mätta och nöjda återvände vi till midsommarstången, det sista fixades till och sedan var det dags för resning av

villiga händer!

Vi beundrade vårt gemensamma verk och njöt av sommarkvällen.

Lite fika på det igen då...med chokladkaka och rabarberkaka...mmm...mätt i magen...


Efter detta åkte jag hem, nöjd efter en bra dag.

Glad i hjärtat av omtänksamheten från Ann & co som åter igen tar mig med på roligheter.

Jag blir liksom så där igen :´)

Jag skrev det på facebook igår och jag menade det då och jag menar det idag också:

Ni berikar mitt liv!


Och här nedan vad vi åstadkom igår :)

Trevlig midsommar på er alla där ute!



Av Susy - 18 juni 2013 05:59


Hon har velat, men inte vågat under en längre tid.

Längtat och funderat, men varit för feg.

Kanske inte så mycket för sin egen skull som för andras.

Men igår gav hon sig fasen på det och lagade sig iväg över pölen för att hälsa på den goda vännen A!


Åh så härligt att se henne igen och deras härliga ställe mitt i skogen.

Det var ledsamt att inte skällas ut och hälsas på av Onzy när jag kom, det var så tomt utan honom :(

Men det får ju gå bara, man måste gå vidare trots den stora saknaden efter kära som går vidare.


Vi åkte iväg en sväng till Norrtälje och shoppade ett tag, men så många affärer blev det inte med mina lättuttröttade ben (nej, de är fortfarande inte okej).

Lite trevlig prat till hos A och sen kom det jag bävade för då!

Hur skulle jag klara av att köra tillbaks till färjan när jag blir så trött efter långa dagar??

Men med hjälp av en påse smågodis (nåja, jag åt inte upp allt) och lite Coca Cola så gick det :)


Var himlars så trött på färjan (och en urusel humor), men hade samma trevliga sällskap som jag hade på morgonfärjan, vännen H med dotter så jag hölls vaken :)

Båda resorna gick så himla fort tack vare dem :)


Jag är så glad att jag är så envis och faktiskt vågade, så att jag äntligen kom mig iväg och åter igen har jag bevisat att jag igen KAN SJÄLV :)

Tänker inte visa upp allt jag köpte, men den här nedan vet jag inte vad jag ska ha till, men jag behövde   den :)

 

Presentation


Jag heter Susy och bor på Åland

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29 30
<<< Juni 2013 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards