....ska man ha mat!

Så tycker en viss katt i detta hushåll.

Nu är det så att hans mamma oftast stiger upp två gånger per natt/morgon eftersom hon sover väldigt hackigt.

Men det spelar ingen roll, då man stiger upp ska man ha mat säger Hans :)

Detsamma gäller när jag kommer hem, även om jag bara varit bort en kort stund så ska man ha mat när jag kommer hem!

Får han alltid som han vill?

Nja, inte alla gånger...men många.

Eftersom han inte vill äta nästan någon kattmat mera så kokas det fisk i tid och otid här...och det ges rått kött och köttfärs...och öppnas tonfiskburkar.

Igår fick jag tips om ett nytt foder som säljes djupfryst. Det är gjort med bara naturliga ämnen och väldigt rått.

Hoppas det duger för det har känts lite enahanda med den mat han fått nu.

Sen hjälper han gärna till att laga min mat och är förste fördiskare.

Är han bortskämd?

Nä då, men väldigt älskad :)

Som väl de flesta vet så är jag ensamstående med katt och har inga planer på att ändra det.

Jag har varit ensam länge nu, om man räknar med att jag inte har någon karl i mitt liv alltså!

Annars känner jag mig oftast inte ensam, man är aldrig ensam när man har djur :)

Jag är inte gjord för förhållanden, det får jag bara konstatera efter alla uppbrott jag gjort och alla uppbrott jag blivit "utsatt" för.

Att jag bestämde mig för att sluta med karlar är ett av de bästa beslut jag gjort.

I början kändes det lite konstigt, men jag vande mig snabbt och nu kan jag inte ens tänka mig ett förhållande.

Jag sa tidigare att om han med stort H skulle dyka upp så skulle jag ta emot honom, men jag tror inte jag ens skulle se honom mera...och gjorde jag det skulle jag säkert glömma bort honom på 5 röda ;)

Pratade länge i telefon med en kille härom kvällen (läs natten, gäsp) och han kunde inte alls förstå min inställning till förhållanden osv.

När jag sa att jag tänker vara ensam "until the bitter end" så blev han helt förskräckt.

Hm...jag vet inte jag, för mig känns det inte alls främmande eller konstigt liksom, känns som ett normaltillstånd :)

Lugnt och stilla liksom....

Men ja om Johnny Depp skulle dyka upp så skulle jag göra ett undantag   

Två nätter i rad har jag sovit ännu uslare än jag brukar göra.

Svårt att somna och när jag äntligen somnat nån gång på morgonsidan så har jag bara sovit någon timme...gäsp.

Det har antagligen med månen att göra, jag brukar ha svårt att sova när den närmar sig full.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle åka till dagis och hälsa på idag, abstinensen började göra sig påmind igen :)

Men när jag vaknade efter att ha sovit ca 2-3 timmar kändes det inte alls aktuellt mera :(

Skam den som ger sig, efter att ha varit uppe en stund så lyckades jag somna igen och sov ca 1,5 timme till.

Det fick räcka och jag lagade mig iväg till dagis.

Där möttes jag av stora leenden och en massa kramar...gullungar :)

Tänk så hemma det känns där, jag känner liksom att jag hör till fast jag inte alls gör det egentligen.

Jag är ju bara en sån där vikarie som dyker upp då och då liksom.

Eftersom jag bara var en gäst idag så kunde jag långafika, dvs gå på kaffe med båda gängen liksom :)

Jag hade turen att en från personalen bjöd på fikabröd idag också :)

Efter det var det mellanmål och det fick jag också stanna på, sen skulle barnen gå ut och då passade jag på att gå hem.

Men först fick jag en bunt kramar till...mys....

Hur tusan ska jag klara mig utan dem resten av sommaren nu då?

Nåja det får gå bara, man kan ju leva länge på minnen....

Mathållningen blev lite konstig idag, det blev en mycket sen frukost just innan jag åkte till dagis.

Fikabrödet blev väl som nån sorts lunch då...eller om det var mellanmålet före mellanmålet som för mig blev lunch eller ja hur det nu blev.

Bäst att fixa middag nu så det blir nån sorts ordning igen!

Idag firar min förkylning och jag 5 veckor!

Helt onödigt tycker jag, den kan ta och lag sig härifrån nu!

Jag är visserligen bättre, men efter 5 veckor ska man baske mig inte få långa och rosslande hostattacker och andnöd ännu!

Och inte ska man täppa till så totalt i näsan emellanåt heller.

Jag var på laserterapi förra veckan och ska iväg den här veckan också...tyckte det kändes bäst att ta en till behandling på raken. Hoppas laserkvinnan kan sparka ut det sista av förkylningen nu.

Min gräsmatta har ju konverterat till äng, men nu har jag i alla fall klippt lite gångar i den.

Inte tusan orkade jag egentligen ännu, men man är ju liksom envis ;)

Så jag klippte i sakta mak, hostade, snörvlade, hämtade luft osv. Skönt med lite klippt i alla fall.

Dagen efter satte jag upp paviljongtaket över hammocken och efter lite vila och hostningar kom även kuddarna dit :)

Och jag har hammockat på riktigt en gång redan (= sovit som en stock där).

Det där med klippningen av resten av gräsmattan stöter på förhinder.

Två dagar i rad har det börjat regna på eftermiddagen och förhindrat klippning.

Undrar om det är för att jag inte ska klippa mer ännu eller vad det är.

Nåja, nån gång ska det väl bli klippt hoppas jag.

Ja det mesta rör mig till tårar, det har jag nog berättat många gånger.

I tisdags blev jag riktigt lipiger.

Jag hittade en ampel med blommor på min trappa, glad överraskning :)

Sen såg jag kortet som var med....det var en tackblomma från ett av "mina" dagisbarn :´)

Jag känner mamman till barnet och tänkte att det är säkert hon som kom ihåg mig också!

Jag ringde och tackade för blomman.

Mamman berättade då att det var barnet själv som sagt att jag också måste få en blomma, att jag var viktig för henne :´)

Åh....blir lipig igen nu.....gullunge :´)

Jag börjar lida av abstinens efter alla goa dagisbarn, så nästa vecka måste jag åka på besök...då har säkert ännu fler slutat, men några ska jag väl få träffa...och få mig några kramar hoppas jag....annars snor jag några ;)

I tisdags "firade" jag och  min förkylning 4 veckor....så nu har vi gått in i vecka 5.

Jag försöker göra slut, men det går inte så bra. Var på laserbehandling igår så nu hoppas jag det skickar iväg det sista.

Hans mage bråkar :(

Så länge han får äta rått kött, kokt fisk och tonfisk så går det bra.

Kattmat vill han helst inte ha och han spyr ofta upp det han äter av dessa :(

Han äter mycket gräs och spyr upp det.

Jag har försökt det mesta, men inget verkar funka ordentligt.

Han mår inte dåligt annars, han tigger mat och är mycket gärna med och lagar mat.

Min mat går också bra att äta säger han.

Jag ringde veterinären i måndags och frågade vad de skulle göra med honom när vi kom dit.

De skulle söva honom och försöka få ut förstoppningen/hårbollen eller vad det nu är.

Det kändes inte bra. Hans är 12 år och blir 13 i september....sövas då liksom?

Hela jag blev orolig, men vi fick en tid till tisdag morgon.

Jag mådde dåligt, var gråtfärdig hela kvällen före.

Sov dåligt och vaknade med migränkänningar.

Jag vågar inte köra då, inte med en katt i bilen i alla fall.

När jag beslutat mig för att stanna hemma så kändes det så bra i magen.

Migränen fick jag dock sova bort, men min magkänsla sa mig att jag gjorde rätt beslut :)

Ska se om jag kan lura i Hans lite olja av något slag så kanske det sista som bråkar rusar ur honom!

Jag fick problem med grenen. Det blev så buskigt att det inte gick att se något....

...från parabolen alltså ;)

Så grenen behövde komma ner. Jag tittade upp....högt upp...parabolen sitter på taket.

Jag är kort och har korta armar, jag har en klippare med teleskopskaft, men det saknades ändå ca 2 meter.

Jag ringde efter hjälp och igår kom hjälpen och grenen åkte ner....och med sig ner tog den parabolhuvudet!

Men va fasen???

Kan inte eländena sluta nån gång???

Men grensågaren är handlingens man så  han hämtade lite verktyg och sånt och sent igår kväll var det fixat och jag kan se 3:an igen  :)

Precis när The Mentalist var slut...men det går i repris i natt :)

Så det löste sig....kan resten lösa sig nu också?

Härom dagen frågade en person mig om jag var släkt med namngiven Ahlström.

- Vi borde vara kusiner, sa jag.

- Borde vara?

- Ja, jag har aldrig träffat honom.

- Aldrig träffat honom?

Det kanske kan te sig lite märkligt att jag inte har träffat denna kusin, som faktiskt bor på Åland.

Till på det borde jag ha en till här som jag inte träffat....

Och bäst som det är så har jag nån till som jag inte ens vet om...ifall någon av fastrarna klämde ut något barn till efter kontakten bröts...har ingen aning alls.

Ja alltså, min familj umgicks inte med många från den där sidan släkten...pga några konstiga bråk mellan syskonen.

Och det fortgår alltså, men ja, man väljer ju inte sin släkt så det är väl inte så noga om jag inte vet hur många kusiner jag har.

Eller tycker du också det är konstigt?

Jag har aldrig i mitt liv trott att min rumpa är het i någons ögon!

Jag är nämligen flatarslad, ett arv från min mor.

Allt annat är ju runt så jag tycker rumpan också kunde fått lite stoppning så jag inte skulle få träsmak så himla fort!

Men nu börjar jag ändå tro att min rumpa är het, åtminstone i ögonen på myggor!

Hur ska man annars kunna förklara hur jag fått 5 myggbett på rumpan och inga bett någon annanstans?

Nej...jag har inte legat med rumpan bar...