...börja skriva ett inlägg per dag på facebook, det kunde väl inte vara så svårt?

Inte för att det händer så mycket i mitt liv, men liksom ändå...

Men så inträffade det att min kära katt, Hans, blev sämre.

Han blev så dålig att han knappt orkade göra något alls :(

Till slut, för en vecka sen, så blev det hans sista dag :´(

Det här gjorde att jag inte kom mig för så mycket, jag var bara ledsen hela tiden :(

Jag är ledsen ännu, jag saknar honom otroligt mycket, det är så tomt utan honom :(

Jag ska försöka börja skriva mer på facebook...Hans kommer inte tillbaks vad jag än gör.

Men i mitt hjärta lever han för evigt!

Men det är inte så mycket mer ;)

Skämt åsido så är det väl rätt ok med mig, bara jag slipper åka hemifrån.

Just nu är det bara när jag måste till nån läkare som det är måsta på att åka härifrån.

Ja och så var det där med att handla också...

Jag mår inte helt bra, höger sida är inte som den ska, så är det bara.

Den har blivit bättre och det syns inte på mig att jag är sjuk, jag bara är det liksom.

Så kan det vara liksom.

...men det tar mer tid än jag nånsin trodde skulle vara möjligt!!!

Jag råkade få en stroke!!!

En liten en, men den  har ändå ställt till med en hel del.

Jag har problem med att skriva, min högra arm fungerar inte som den ska.

Mitt minne är lite tokigt också, vissa ord glömmer jag liksom bort.

Så ja, den här bloggen var jobbig att skriva...så nu får det vara för den här gången.

Jag vet inte vad det är för fel på mig just nu, jag har ingen aning.

Jag kan inte skriva som jag ska eller något annat just nu.

Inget händer liksom, ni skulle bara veta hur mycket problem den här texten ställer till med.

Jag skriver hur mycket fel som helst.

Jag sov hur länge som helst i lördags och gick och spydde hela dagen.

Jag bara är...orkar inte mer en det.

Fan också, hade ju tänkt göra något nu.....

I lördags gick Ålands första prideparad av stapeln.

Jag insåg att jag inte kunde gå den med mina skröpliga ben och planen hade nog hela tiden varit att bara se den gå förbi.

Jag gick upp på stan och försökte hitta någon plats att sitta på i skuggan...hm...där var det fullt...överallt!

Träffade en vän på stan och vi hittade ett ledigt bord på Julius och det stod i skuggan :)

Nu slapp jag uppleva paraden ensam och hade trevligt sällskap i väntan på den.

Efter lite väntan så kom de!

Åh, det var så härligt att se och höra :)

Jag stod där med tårar i ögonen för att det var så många som var med :´)

Jag knäppte en massa foton, vilket gjorde att jag missade en massa vänner som var med i paraden, men många av dem fastnade i alla fall på fotona :)

Vilken upplevelse det var :)

Glädje, engagemang och kärlek :)

Jag delar inte alla foton på paraden här, men de finns på min facebook sida.

En bild delar jag i alla fall:

Jag hoppas verkligen det här blir en tradition för nästa år ska jag spara på benen under dagen eller ännu hellre, inte längre ha skröpliga ben :)

För nästa år vill jag också gå med bland alla glada och färgranna...måste hitta lite mer färgglatt och regnbågsfärgat till dess bara :)

I två dagar (nåja, bara 3 timmar per dag för att vara helt ärlig) så har jag jobbat som assistent för första gången.

Jag hoppas jag hänger med tillräckligt och att jag gör ett bra jobb.

Assisterandet sker på Ålands Sjödagar så även det får jag uppleva nu.

Det har jag knappt gjort tidigare, det var mycket mer marknad där än jag trodde det skulle vara :)

Jag har haft trevligt och skoj, känt mig nyttig och onyttig.

Ätit gott och kanske druckit lite för lite vatten (lätt att glömma).

Fått rejält med sol på mig, svetten har runnit. Kroppen tar lite stryk, men den verkar överleva :)

Redan igår tjatade de på mig att prova köra en zoomis, men jag fegade...idag gav jag efter för trycket och testade.

Det gick relativt bra, men jag tövlade en hel del...men ingen blev skadad i alla fall ;)

Tänk vad man får utstå på arbetstid liksom...och jag har två dagar kvar att "stå ut" med detta :)

Jo just det, det är ju Pridevecka här på holmen just nu.

Jag har inte sett så mycket av den ännu, men imorgon tänker  jag i alla fall ta mig upp på stan och se på paraden.
Jag har inte någon regnbågsflagga att vinka med eller något sådant, men jag har i alla fall lackat naglarna.

 Inte hade jag riktigt alla och rätt färger hemma, men jag tror att folk ändå förstår att jag ger mitt stöd!

Jag är inte den fördomsfulla typen direkt :)

Jag har ingen aning om vad Hans hade för sig natten mellan måndag och tisdag, men det måste varit något som gjorde honom helt ur balans!

När jag vaknade hade ingen katt dykt upp ännu och det hällregnade!

Nåja, det var väldigt tidigt ännu så han kunde ju vara gömd nånstans och slapp bli blöt.

Någon timme senare får jag syn på honom, han ligger i hammocken och verkar inte alls vilja gå in.

Det är inte något ovanligt, förutom att han inte varit in och ätit.

Jag lät honom ändå vara, men efter någon timme måste jag ändå gå dit och kolla hur det var med honom riktigt.

Jag hittar en våt och trött katt som verkade helt slut.

Jag kände igenom honom, men hittade inga skador och inte verkade han ha ont heller.

Nu kom han i alla fall med in, men fast han hoppade upp på köksbänken så ville han inte ha något att äta.

Han la sig och sov igen....och efter ett tag gick han ut och la sig i hammocken igen.

Jag gick ut till honom, men det var inte som vanligt.

Han låg i ena änden av hammocken, men kom inte upp och la sig på mig fast jag la mig ner och läste :(

Ni kan ju tänka er hur orolig och olycklig jag var :(

Men sent på eftermiddagen kom han in, synbart piggare och han sniffande i luften.

Under förmiddagen hade han missat att jag lagat kalops och på eftermiddagen hade han missat fiskkoket.

Idag är han tillbaks i sin forna form, han tigger mat ständigt, han hänger som en hök över allt jag gör i köket.

Han har fördiskat lunchtallriken och nojsat om att få smaka på mina mellanmål och min middag.

Det var visserligen skönt att slippa vakta alla råvaror i köket igår, men jag föredrar förstås att ha honom pigg och alert. Ständigt med en vädrande nos, en klagande stämma och öron som väcker honom ur den djupaste sömn när kylskåpsdörren öppnas.

Men nog skulle det vara intressant och veta vad han gjorde natten till tisdag...

Igår när jag skulle köra ner soporna till vägen höll jag inte på fick loss soptunnan!

En vinbärsbuske hade nästlat sig in i ena hjulet...där ser man hur mycket som kan hända på en månad.

Min arma arm mådde inte alls bra i morse, trots att jag legat med den på min Back-on-Track filt större delen av natten :(

Jag insåg att jag måste få hjälp och hörde av mig till laserkvinnan.

Konstigt nog hade jag lite flax och hon hade en tid idag :)

Lasern hjälpte, armen är mjukare, lättare att röra och gör inte fullt så ont mera :)

Innan jag åkte iväg på laser så färgade jag utväxt....på håret alltså, andra utväxter får klara sig utan extra färg ;)

Äntligen skulle jag vilja påpeka...fy så glåmig jag tycker min egen färg är, nä svart ska det vara, annars trivs jag inte.

Detta resulterade i en svart/brun hårbotten igen, såååå snyggt med färgningslinjer i hårfästet ;)

Tyckte några kollade lite extra på mig idag, är ju van från tidigare, jag ser som sagt var ut som en konstig prick som folk glor på, men med svartbrunt hårfäste blev det tydligen ännu mer konstigt än vanligt.

Ja för alltså efter lasern så behövde jag handla, tänkte mig till någon av butikerna i Jomala, men efter att ha hållit på att krocka några gånger och även hållit på att köra över en byggkille och en äldre dam så körde jag ut från parkeringen...jädrans vilket kaos!

Varför hålls inte folk på stränderna när det är vackert väder?

Jaha och vad gör jag då då?

Jo jag lägger iväg till Godby jag....hm....och handlade i båda affärerna gjord jag också...sån är jag liksom.

Trevligt att ta lite andra vägar emellanåt och handlat blev det :)

Och nu ska jag hämta soptunnan från vägen för jag hörde att de var och tömde den just!
Den här gången blåste den inte omkull en enda gång innan de tömde den :)