Egentligen har jag inte så mycket emot regn, men det skulle kunna komma med måtta eller inte så långa tider i sträck för då hinner liksom inte naturen med att ta vara på det.

Sen är jag alltid piggare och gladare om solen skiner, men det är en helt annan sak :)

Just nu har i alla fall regnet stört mig på ett annat sätt.

Varje gång det regnar så slocknar min parabolmottagare och med den 3:an på tv:n...suck och stön.

Det har regnat mycket den senaste tiden...jag har missat många serier och program...suck....men ja, en del har jag kunnat se på repriserna, andra inte (varför i helsike kan inte vi se tv3play här???).

Nåja, i-lands problem och jag har tagit det med en trött suck.

Men ja, det är ju trevligt att se det man vill se så det börjar väl bli dags att fälla något träd eller så igen (om jag nu visste vilket jag ska ta och hade sågarmuskler)....eller så räcker det bra med att alla löven trillar av, men eftersom det är aspar så lär det ta ett tag ännu...suck...

Bara att öva tålamod och ta det här med missade serier med ro, men just nu känns det som jag har bara regn hos mig.

Igår åkte jag och A iväg på Skördefest.

Konstigt nog började vi i stan i Sjökvarteret, men där vart vi inte långvariga för ingen av oss kom ihåg vad vi läst att var intressant där och inte kom vi på det när vi var där heller :D

Eftersom en mage var  hungrig (och den andra åt ändå) så svängde vi in via Rökkas och tog två korvar....precis det ställe man brukar äta middag på när man är ute på Skördefestrunda ;)

Tog oss sen iväg till Hellesby och där var djuren största behållningen. Oj så många kalvar :)

Vi fortsatte till Lugnets keramik och sen vidare till Finström där vi inte hittade en gård...hm...så vi åkte till Bolstaholm i stället.

Dit har jag inte varit på flera år och den är ju väldigt barninriktad, men lite hittade vi ju att se på i alla fall :)

Det blev hastigt mörkt och klockan började närma sig stängningsdags på gårdarna så vi åkte hemåt....då hittade vi gården i Finström...hm....men 10 före stängning iddes vi inte vika in.

Nöjda var vi ändå, många djur såg vi och trevligt sällskap hade vi...eller jag hade det i alla fall och det var en lagom lång tur för oss.

De dinglade fötterna i rubriken?

När jag besökte kvighuset (utedass för kvinnfolk) på Bolstaholm så var sätet så högt att jag satt och dinglade med fötterna i luften...kände mig som ett barn där för en stund :)

Jag kan inte åka på kryssning för enligt en reklam för kryssningsfartyg ska man göra det med "Vänner för evigt".

Jag har inga sådana...

Ja alltså, sådana som man växt upp med och fortfarande umgås med.

Till saken hör att jag föddes och levde mina första 7 år i Stockholm, där hade jag en bästa vän och vår vänskap höll nog efter min flytt till Åland också, men det blev ju bara på lov och så.

Sen nån gång där efter högstadiet rann vår vänskap ut i sanden. Vi är fortfarande vänner, men vi umgås inte och hörs av väldigt sällan.

Jag hade även andra vänner i Sverige, men har bara kontakt med en enda och det via facebook.

Även här på Åland fick jag vänner efter jag flyttat hit, men aldrig egentligen någon bästa vän.

Jag hade ju min bästa vän i Sverige liksom....så här blev det väldigt ombytligt bland vännerna och ingen från grundskoltiden umgås jag med mera förutom lite via facebook.

Så nä, jag kan inte åka på kryssning med några vänner för evigt...fast jag vet inte ens om jag vill åka på kryssning egentligen...

I den arla morgontimmen förde jag min bil till verkstaden igen...denna gång för att åtgärda felet de hittade när den var på service...tror bestämt det var ljudpruttomojängens mellanpropp som hade gått.

Åkte in till stan med stadsbussen och där var i princip inget öppet så tidigt, men dörrarna till Sittkoffs är öppna i alla fall. Denna gång hade jag varit förutseende nog att ta en bok med mig så jag slog mig ner i en soffa och läste.

Efter ett tag fick jag karlbesök i soffan, det var inte så illa som det lät, utan en trevlig karl som jag känt länge via jobb. Vi pratade om lite gemensamma intressen och sånt och där for en hel del tråktid iväg :)

När han hade gått så hade affärerna börjat öppna så jag gjorde lite ärenden och sånt.

Tänkte just ta mig ut på stan för att försöka slå ihjäl ännu mer tid, men då fick jag syn på en god vän inne på ett fik. Jag blev jätteglad, länge sen jag såg honom "på riktigt" sist och vi fick en trevlig pratstund om livets orättvisor och sånt ;)

Och där åkte ännu mera tråkig ensamtid sin kos :)

Sen hann jag med lite lunch, några få ärenden till och fast de inte messat från verkstaden ännu så åkte jag iväg med stadbussen igen. Nästa buss gick först om en timme och jag hade ledsnat på stan vid det här laget.

Bilen var inne på fixning när jag kom så jag hann bara läsa en och en halv Nyan innan den var klar så det var bra att jag åkte ut när jag gjorde liksom :)

Funderar lite på nu varför jag måste lämna in den så attans tidigt när den inte blev fixad förrän efter lunch....

Nåja, dagen i stan gick rätt fort och blev mycket mindre tråkig än jag hade befarat. Det var faktiskt en riktigt trevlig förmiddag i den stora staden...nästan så jag kan tänka mig att åka dit snart igen :)

Ja det är ju det jag gör ännu, går här och drar.

Jag är inte frisk ännu, men det har jag inte räknat med heller.

Önskan finns ju och den är stor, men man lär få dras med sånt som borrelia de luxe ställer till med i många år.

Jag är bättre och väntar just nu på att få komma till en alternativvårdare som hjälpt mig mycket tidigare, men det krånglar lite...men snart hoppas jag :)

Jag skulle nog kunna jobba nu, inte heltid kanske (det gjorde jag inte förut heller) och absolut inte något där man måste stå och gå hela dagarna (om man inte får jobba varannan dag då), men annars skulle det nog funka.

Jag kollar efter jobb på AMS och jag funderar och tänker, men ja, ännu har inget hänt.

Och nej, jag är inte anmäld som sökande på AMS ännu, funderar på det, men klarar mig ännu så det får vara.

Känner mig liksom friare så här, ligger ingen till last och så länge det funkar så känns det bra.

Saknar dock det sociala och tusan va jag saknar skolmaten!

Plågar mig själv med att läsa menyerna från skolan i tidningen varje vecka och är så avundsjuk på alla er som slipper laga lunch på dagarna!

Men ja, min dag kommer väl den också, tills dess så går jag här och drar...

En av gångerna jag umgicks med mina australienska släktingar så var vi i stan och såg en hel del folk som var ute och promenerade.

Efter en stund sa min släkting:

- Det är väldigt många som går med stavar här, övar de för vinterns skidning?

Hå hå ja ja, idag har min hjärna utsatts för många prövningar, men samtidigt var det väldigt trevligt och förnöjsamt.

Jag åkte och hämtade upp min australienska småkusiner, båda som är här på Åland nu.

Vi åkte sedan iväg mot Geta, men eftersom jag tog den mindre vägen genom Svartsmara så fick de syn på Finströms kyrka så vi åkte dit en sväng.

När vi åkte därifrån så vek vi in till gamla Sarlings, eftersom de såg vackra möbler i fönstret där. 

Där finns nu den Rosa Verkstan och hon som har det välkomnade oss in. Dit har jag aldrig varit och det var verkligen mysigt och vilka grejer hon gjort alltså!!!

Härligt oväntat stopp på vägen :)

Vi stannade sen upp vid Geta kyrka bara för att jag ville visa att vi har lite mindre kyrkor på holmen också.

Nästa stopp blev Soltuna, eftersom jag aldrig lyckas ta mig dit annars så planerade jag in det på dagens tur, man får inte vara dum ;)

Vi åt lunch där, himlars så gott!

Sen är det ju en helt vidunderlig utsikt därifrån också, lite halvmulet var det, men det gjorde ingenting alls det:

Efter det så åkte vi till våra mammors kusin med fru som bor i Tjudö.

Där kom min hjärnas stora prov. Jag hade redan pratat engelska i några timmar, men nu skulle jag översätta vad mina småkusiner sa på engelska och vad våra äldre släktingar sade på svenska.

Det blev kaos i hjärnan hur många gånger som helst och jag berättade på fel språk åt fel personer flera gånger, men mestadels blev det väl rätt tror jag.

Då och då så tittade någon av dem på mig och då förstod jag att jag missat att översätta något.

Öh...vem sa vad sist???

Till slut var jag så trött och till på det sockerchockad av himla god äppelkaka (smakade som mammas så till på allt fick jag en rejäl nostalgitripp mitt i allt) så allting blev till en himla svengelsk soup.

Då var det dags att åka iväg, lämna av mina släktingar (vänta nu, tog jag rätt par med mig???) och åka hemåt.

När jag äntligen kom mig hem så tilltalade jag Hans på engelska och han såg synnerligen konfunderad ut.

Nu tror jag mitt engelska språkbad är över för den här gången (förutom via mail då) och det tror jag min snurrhjärna tackar för.

Over and ut!

I morse åkte jag iväg till Eckerö post- och tullhus för att hämta upp en av mina småkusiner som är här på besök just nu. Hon bor där för en kort tid för att samla fakta om sjöfarten osv, hennes morfar var sjöman, han stannade till i Australien, fann kärleken och bildade familj där.

Flera av dessa släktingar har varit hit, hennes mamma och pappa kom först och sedan har 4 av de totalt 6 syskonen varit hit, de två som är här nu har båda varit hit flera gånger förut.

Idag var vår första plan att besöka deras systers grav vid Eckerö kyrka. Hon var på väg hit till Åland för sitt tredje besök när hon plötsligt avled. Syskonen visste om hennes kärlek till Åland och vi jordfäste hennes aska i en äldre släktgrav för många år sen.

Efter det åkte vi in till stan, min småkusin ville bjuda mig på lunch och det var lättare sagt än gjort på Åland en söndag i september. Om något ställe alls hade öppet idag så öppnade de tidigast kl. 14!

Men när jag visade henne lite platser i stan så såg vi att Draken öppnade redan kl. 11!

Jiihuu! Mat åt oss :)

Jag var trött redan från början och hittade inte alla engelska ord som jag faktiskt kan, men på Draken blev det ännu värre. Jag råddade ihop svenska och engelska i ett sammelsurium och pratade till sist svenska med småkusinen och engelska med personalen på Draken...som inte förstod mycket av vad jag mumlade om ;)

Nåja, det löste sig och vi fick mat och satt där i den varma solen och åt i godan ro.

Såg sen till att hon fick handla lite förnödenheter så de har något att äta där långt ut i Eckerö, inte så mycket öppet i den kommunen nu liksom.

Vi svängde även in till Hammarlands kyrka, hon var något imponerad över våra mäktiga kyrkor och jag märkte hur hemmablind man är när hon sa hur vackra detaljerna var på kyrkan. Visst tycker jag kyrkan är vacker, men den har jag ju sett sen barnsben och tänker inte på att tex de stora metalldörrarna faktiskt är mycket vackra.

På vägen tillbaks så besökte vi Jonas Wiléns ateljé, jag är inte så rysligt konstintresserad, men han är duktig och gör en massa olika saker. Han fick ett pluspoäng för att underhållningsmusiken spelades på en vinylspelare :)

När vi kom tillbaks till post- och tullhuset så hade hennes bror kommit tillbaks dit.

Han sa att han varit ut på en riktig grabbdag. Han hade börjat tidigt i morse med att få följa med och sitta i ett jakttorn och spana på rådjur. De hade inte skjutit något djur, men sett flera rådjur + en massa andra vilda djur

Efter det hade han varit med och lagt nät så han kände sig nöjd med sin dag.

Vi pratade en stund, men min trötta hjärna började få väldigt svårt att hitta ord på engelska och jag började längta hem och vila den från engelska ett tag.

Jag fick en burk honung med mig hem, den hade den manliga småkusinen skördat från sina egna kupor i Australien, ska bli spännande att pröva :)

På vägen hem snurrade min hjärna på både engelska och svenska, märkligt att det kan gå så fort att börja tänka på ett annat språk, men ja, jag pratade det ju större delen av dagen så det är väl inte så konstigt.

Trött är jag ännu, men det var en härlig dag.

Vackert väder och gott sällskap :)

Fast hjärnan är fortfarande lätt svengelsk.