Idag hade jag bestämt mig för att göra köttfärsbiffar och bävade för hur det skulle gå med en viss katt i hus.

Ja själva biffarna är väl inte så stort problem, men själva smetlagandet är besvärligt.

Det ska luktas, sniffas, jamas, trängas, smygas och helst ska de bjudas på av den delikata köttfärsen.

Vi hade en upprepande diskussion idag:

- Mammas

- Mjaaaaaaaaaaaaaaaaaaauuuuuuuuu

- Mammas

- Mjaaaaaaaaauuuuuuuuuuuuuuuuuuu

osv.

Nåja till sist var smeten klar och katten hade fått lite efterlängtad köttfärs.

Smeten stod och mojsade till sig och sen började jag steka.

Jag lyckades få till 4 tunna fina biffar som jag tänkte att oj så bra de där blir som hamburgerbiffar....tills jag skulle svänga på dem.

De gick i tusen bitar, fanns ingen räddning alls.

Så ja, nöden har ingen lag, till lunch idag blev det köttfärspanna med kokt potatis.

Resten av smeten fick ett ägg till i sig och väntar på ett försök att göra biffar av igen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men ja, köttfärspannan var helt okej som lunch i alla fall.