Jag är van att vakna tidigt, mycket tidigt!

Ska jag på jobb så gör jag allt för att somna om, går det inte på annat sätt så läser jag en stund.

Lyckas skrapa ihop någorlunda många sovtimmar (ca 6 timmar) och det funkar, men bara om jag får sova igen lite på helgen sen.

De som påstår att man inte kan sova igen förlorad sovtid har aldrig haft sömnproblem kan jag säga!

Det funkar, så det så!

Idag vikarierar jag inte och det var tur det, jag skulle helt klart ha försovit mig idag.

Jag ställer aldrig någon klocka om jag inte ska någonstans och så var det idag (fast klockan skulle ju varit ställd om jag skulle på jobb så jag skulle knappast försovit mig i alla fall).

Jag är van att vakna supertidigt, snarare i nattimmen än i morgontimmen liksom och det gjorde jag i natt också.

Jag tänkte att jaha, det här var väl lite väl tidigt att vakna.

Men hör och häpna, jag somnade om!

Och sov till halv 8!

Och Hans lät mig sova!

När hände det sist liksom????

I rena förskräckelsen över att ha sovit ovanligt länge nästan i sträck så hängde jag ut sängkläder på vädring, slängde lakanen i tvättmaskinen, skurade upp toastolen innan frukost.

Efter frukost dammsög jag och nu ska jag gå och hänga ut tvätten.

Jag behöver vara sjusovare oftare...