Jag visste redan innan jag for hemifrån i morse att när jag kom så måste jag skotta snö!

Hade jag nån lust?

Näe!

Hade jag nåt val?

Näe!

När jag kom hem så fick förstås Hans mat först, sen slog jag mig ner i soffan och pustade lite så jag skulle orka släpa med mig kroppen ut för det förhatliga skottandet.

Då fick jag världens näsblod!

Bara så där liksom!

När jag får det så är det varningstecken: ta det lugnt, vila, sov mera!

Men lik förbaskat så måste jag ju ut och skotta.

Näsblodandet gav upp till slut, vilade en stund till, men sen var det bara att ta sig ut!

Tacka sjutton för att snön var lätt i alla fall!

Alltid något...