Idag har jag äntligen varit till paradiset :)

Ett underbart ställe där det bara är lugnt och skönt...och tyst och rofyllt.

Som vanligt hämtade min snälla morbror mig med båt och släppte av mig vid badudden.

Jag kände att vattnet var varmt när jag steg ur båten, men jag fegade ur och vågade inte gå och simma ändå.
Nej, jag har inte blivit badkruka, det har med mina ben att göra...de funkar ännu inte som de ska och blir fort kalla.

Istället gick jag till min lilla stuga som är byggd på 60-talet av mina föräldrar.

Det finns inte mycket bekvämligheter där direkt, dvs den är som en stuga ska vara :)

Direkt när jag kommer dit så känner jag frid i sinnet och titta ut på vattnet där gör att jag tänker så himla bra. Rensar ut en massa ur hjärnan och fyller på med bra saker :)

Förra sommaren hämtades jag från badudden igen när jag skulle från paradiset av mina oroliga morbröder, men nu tänkte jag faktiskt göra som jag brukar.

Dvs gå över berget till min morbror och mosters ställe för att därifrån få skjuts med båt hemmåt.

Jag klarade det!

Jag var lite orolig, mina ben gillar inte uppåtlut och det är det över halva vägen, men det gick :)

Och jag dog bara lite ;)

Att jag har ont i benen nu är en bagatell i saken :)

Fick skjuts hem av Emil:

Eller ja, husse körde snurran och matte var också med...även kända som min morbror och moster.

Inte nog med att de snällt skjutsar på mig, jag fick nyskördad nypotatis och dill av dem också :)

Hoppas det blir många paradisfärder i sommar, jag behöver dem :)

Och nästa gång ska jag baske mig våga mig i sjön, så skärpning nu ben!