I tisdags när jag var på Stickcafé blev jag igenkänd.

Det är visserligen inte så ovanligt eftersom jag i många år haft jobb som gjort att jag blivit en offentlig person, men den här gången var det faktiskt inte därför.

De kände igen mej för att jag är min mors dotter....för att hon var frissa och för att många av dem varit hennes kunder.

Det var väldigt tryggt att mamma hade sin frisering i källaren på vårt hus.

Hon var alltid hemma när jag kom hem från skolan och jag hade alltid sällskap.

Jag satt oftast under bordet där det fanns tidningar och sånt. Jag har ingen aning om varför jag satt just där.

Jag lyssnade en hel del (kanske det var där jag slutade komma ihåg skvaller??!!) och pratade förmodligen ännu mer  

De mindes mej därifrån, mammas gamla kunder och de log åt minnet åt tösen som satt under bordet och babblade :)

Annars så har återigen nyfikenheten över mitt föräldrarhem ramla på mej. Det har varit flera som frågat mej om det de senaste veckorna.

Ja, jag vet att det står tomt, ja det är mitt.

Ja, jag har tänkt flytta dit, men det är något med att ha råd, tid och ork att göra det klart också.

En dålig renovering som måste fixas, ett vattenproblem som måste lösas (var finns det en vettig rörmokare som kan lyssna på vad betalaren vill ha gjort fast hon är av kvinnligt kön???) och så var det alla prylar då.

Det av värde har lämnat huset, men allt sånt där som mamma och pappa samlat på, vad gör jag med det?

Det har mest sentimentalt värde och är svårt att göra sig av med för en blödig dotter.

Fast en av samlingarna finns i alla fall att att beskåda på Jomala bibliotek från och med nästa vecka.

Mammas docksamling (reseminnen) finns där i ett av vitrinskåpen. Oj va dockor hon hade och oj vilka nostalgitrippar jag fick när jag plockade ihop dem.

Rea Swanson m.fl ställer ut sina dockor (m.fl. är min mamma) + lite till grejer som jag plockade ihop.

Kom och titta vettja!