På morgontv idag så pratar de om Haga-mannen och där stod jag vid diskbaljan (hör och häpna!) och lyssnade.

Det fick mej att fundera på hur rättsystemen är uppbyggda när de släpper ut återfallsförbrytare ur fängelse.

Hur kan de få så korta straff att de kan komma ut så fort?

De borde i alla fall vara gamla gubbar och tanter när de kommer ut anser jag.

En gångs förbrytare är ju sin sak, ja alltså, det är ju inte heller okej, men man måste få en chans i livet att ändra sig och förstå att man gjort fel. Det beror ju förstås på vad man gjort för brott, vissa bör man låsa in och kasta bort nyckeln för fast de "bara" gjort ett brott.

Men nu var det återfallsförbrytare jag tänkte på.

Tex seriemördare och -våldtäktsmän (har det förekommit  serievåldtäktskvinnor??), hur tänker man när man släpper ut sådana?

Och varför får de permis??

Okej, de kanske får vård i fängelset och verkar ha bättrat sig, men kan man faktiskt lita på det?

De har ju upprepade gånger gjort andra människor illa.

Jaha, deras dåd var ett rop på hjälp...men hur många gånger ska man då egentligen få "ropa"?

Och hur många gånger får man langa knark utan att få ett kännbart fängelsestraff??

Hur mångas liv har inte alla dessa förstört?

Borde de inte få ett straff för varje liv??