Då och då så känner jag en doft som jag förknippar med något från tidigare.

Ibland kan jag inte komma på vad det är, men oftast poppar kristallklara minnen upp av dessa dofter.

När jag handlade sist så fick jag syn på rosorna på vägen till kassan.

Jag bara måste ha dem jag såg, ljuvligt vackra i orange och rött :)

Jo, jag vet att det är sommar, det finns blommor ute,  men de gick inte att motstå :)

Väl hemma hamnade de i en vas och då kände jag doften.

Rätt svag och diskret, men den kastade mig tillbaks till min första solresa.

Jag gick i högstadiet och mamma och pappa tog mig med till Madeira.

På den tiden var ön mycket ny som turistort och vi såg faktiskt mest lokalbefolkning, men vi träffade en svensk familj med två vuxna och två barn som vi umgicks mycket med.

Vi hade en härlig resa, med många upplevelser och många nya intryck.

Samma dag som vi skulle åka hem gick vi till saluhallen för att köpa med oss blommor hem.

Mamma och pappa valde hållbara och ovanliga blommor att ta hem...men inte jag, jag hade totalt fastnat för ett mycket stort fång av gula rosor.

Jag måste ha dem!

Mina föräldrar försökte påverka mitt val med tal om hur känsliga rosor är osv, men med en tonårings envishet fick jag min vilja igenom och en stor låda med massor av rosor fick följa med mig hem.

Otroligt nog höll de flesta rosorna hur bra som helst och de stod till och med länge hemma i vas.

Och de doftade precis som de rosor jag köpte åt mig i tisdags :)

Så när jag nu passerar rosbuketten så slås jag av att de är så vackra och ler åt det härliga doftminnet.

 

lilith

27 juni 2013 15:04

Mmm... rosor är/doftar underbart! :))

Susy

27 juni 2013 15:08

Ja de här är ljuvliga :)

 

Pierre

27 juni 2013 18:45

Rent vetenskapligt så är luktsinnet det sinne som är hårdast sammankopplat med minnet. Dock blir det ofta som du beskriver, man känner igen något, men från vad?

http://www.kamfjord.se/blogg

Susy

27 juni 2013 19:12

Jo flera gånger känner jag nån doft som slungar mig bakåt i minnet, men jag kommer inte på exakt vad det är för doft.

 

Bella

27 juni 2013 21:36

Jag har grubblat länge efter vad som är mitt starkaste luktminne. Syrenerna vid mitt barndomshem, men nu finns det ju så mycket syrener överallt så det har blivit inflation i syrendoften. Jag brukar säga att "det luktar bönehus" på vissa ställen. ( Vårdö bönehus luktade mögel och instängt och gamla psalmböcker kanske, när jag var barn... Nu är ju bönehuset renoverat) jag bestämmer mig sist och slutligen för .... Tadaaaa... Nokia gummistövel och koskit, i kombination. Om jag känner den lukten så befinner jag mig direkt vid den öppnade dörren till skåpet där vi hade "fäxkläderna" .... För väldigt länge sedan.

Susy

28 juni 2013 07:00

Och på väg ut till kossorna då alltså...måste bli ett härligt minne trots skitlukten :)

 

ann

28 juni 2013 15:13

Träffar ibland på en farbis som doftar som pappa gjorde. Brukar bli tvungen att gå åt sidan en stund och torka nåt ur ögonvrårna.

Susy

28 juni 2013 17:48

Jo oj, sånt där kan man få konstigt i ögonvrårna av (i mitt fall vart det väl en hel flod).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har ögoninflammation      Det är inte roligt alls, visserligen är jag ju rörbar ännu, men väldigt trött och ser dimmigt med det ögat som inflammationen är på. Det lär ju vara mycket smittsamt också så jag har inte vågat fara någonstans ...

  Jag kände kattpinks lukt hemma i flera dagar och jag tittade misstänksamt på katten. Jag fattade inte var hon skulle ha kunnat kissa! Och så slog jag en blick på påskriset, som jag i år hade klippt från ett körsbärsträd som varit lite i vägen...

  Med mycket menar jag att jag tänker på en tjej som dog för några dagar sedan. Hennes mamma messade mig om det, innan ryktena gått ut om det liksom. Jag har inte träffat tjejen sen före pandemin, det vart lite konstigt efter den liksom. Tjej...

  Det var så länge sen jag var till en optiker att det inte är klokt. Orsaken är att jag måste byta bågar och det har jag inte haft råd med. Inte har jag väl råd nu heller, men läget är i alla fall bättre nu      Det märkliga i saken var at...

  ...ju den sista i månaden igen!!! Jag förstår inte att jag inte har något att skriva om oftare. Eller jag förstår nog det, för mitt huvud fungerar ju inte riktigt som det ska mer   Jag är inte helt blåst, men när jag glömmer bort nästan all...