I runt 11 år har jag väntat på detta.

Jag har förutsett det hur många gånger som helst och undrat när det skulle ske och hur utgången skulle bli.

Varningar har utfärdats hur många gånger som helst, men aldrig tagits på allvar.

I natt hände det, jag snubblade på Hans och föll rakt framåt!

Jag hade en himla tur för det hände precis bredvid sängen så jag landade mjukt tack å lov!

Kattor har en tendens att gå framför ens fötter eller mellan dem eller under dem, men Hans är ett extrem fall bland alla kattor jag har träffat på.

Jag vet inte hur många gånger jag "sparkat" honom i sidan för att han kommit i full galopp framför mina fötter när jag går.

Jag har upplyst honom om att antingen får han i misstag en hård spark nångång eller så dråsar mamma på näsan när han gör så....det hjälper inte en gnutta hur många gånger jag säger det, han fortsätter med detta.

Han blev inte alls skadad i natt heller, det var ingen hård "spark", men så mycket var han i vägen så att jag snubblade på honom. Jag såg honom inte alls, visste inte ens att han var framför mig och denna gång hölls jag alltså inte på benen.

Gav honom en lektion i "inte springa framför fötterna på morsan" igen...men jag misstänker att det lönade sig föga den här gången med.

Tur att han är söt :)