Under större delen av mitt liv har jag varit kär!
Ja tro det eller inte, det är ju inte så att jag numera jublar runt och är kär.

Det har sällan varit speciellt rolig kärlek, den har varit lång och utdragen, många gånger en ren plåga.

Hur gärna jag än har velat så har jag inte kunnat släppa taget och jag har desperat sökt efter off-knappen.

Det började redan i första klass. Killen för min trånad fanns i grannbyn och var två år äldre än mig. Jag var nyinflyttad på Åland och för mig var han det sötaste som fanns.

Vi var vänner hela tiden, men han ville inte ha mig som något mer.

Han lekte med mig ibland, gav mig ibland ett litet finger, som han sen hastigt drog tillbaks.

Det var först någon gång i 5-6:an som jag äntligen kunde släppa honom.

I högstadiet föll jag i ett tidigt skede för en kille i 9:an, men enligt mina ”vänner” så var han inte någon man skulle vara tillsammans med. Vi skulle ha blivit ett par om jag inte hade lyssnat på dem….men går man i 7:an så lyssnar man nog mer på vännerna.

Han satt som en tagg och en fundering om hur det kunde ha blivit i många år…tror han kände det samma. Läste det i hans blick i många år.

I så kallad vuxen ålder föll jag sedan för den ena och den andra, men de långa obesvarade kärlekarna fanns där i bakgrunden….något jag alltid föll tillbaks på när nån kortvarig romans gått i stöpet. De fanns alltid kvar i många långa år.

Där fanns killen som ville ha mig…så länge jag hade fast sällskap dvs. Då jagade han nästan efter mig, så fort jag var fri så skulle vi bara vara vänner.

Där fanns killen med det smorda munlädret som talade så vackert men tänkte helt annorlunda visade det sig gång på gång. Han trivdes väldigt bra med att vara älskad av mig dock.

Där fanns den senaste i raden, den som funnits runt mig i många år, men som jag alltid ansett var någon konstig typ som alltid stod för nära mig när han pratade.

Plötsligt blev han mer intensiv och uppvaktande, jag kände mig generad och försökte dra mig undan. Om inte annat så visste jag att han redan var upptagen.

Jag klarade mig bra tills han i ett obevakat ögonblick lyckades lägga armen om mig, jag genomfors av en känsla av trygghet och då var det kört för mig igen!

I många år visade han sitt intresse och i många år trånade jag efter honom och tryggheten jag kände, men plötsligt en kväll för flera år sen såg jag honom utan att magen slog knut på sig och då visste jag att det äntligen var över.

Tydligen har jag inte varit så tydlig med detta faktum, eftersom en av mina vänner igår påminde mig om honom som om känslorna fanns kvar.

Nu är det flera år sen jag hade en sådan där lång och utdragen kärlek.

Jag har stängt av, slutat med sånt helt och hållet.

Det har aldrig varit lugnare i mitt känsloliv än det är nu!

 

lilith

5 januari 2013 14:54

Åh, vad jag önskar dig den riktiga äkta besvarade förälskelsen, som övergår i långvarig tvåsamhet med kärlek och respekt för varandra! Jag tror genuint på detta (med facit i hand), och jag tror absolut att kärleken finns för dig! Nej, jag tjatar inte ;) men du tog upp det själv nu, så då kunde jag inte låta bli att kommentera. Önskar dig all lycka (men den går inte att skynda på)...och med rätt människa! :))

Susy

5 januari 2013 16:12

Jag har nog varit med om besvarad kärlek också, tack å lov, men nu klarar jag mig så bra utan :)
Jag brukar säga att om han med stort H mot förmodan kommer så ska jag ta emot honom, men jag tänker banne mig inte söka efter honom.

 

hon som påminde

5 januari 2013 21:00

Jo jag vet nog att det är över, men det var pga sista meningen i messet som jag reagerade.

Susy

6 januari 2013 06:07

You made me look ;)
Men det var lugnt...pust!

 

Toja

6 januari 2013 05:04

Men Susy, vi veeet ju att han med stort H redan hittat dig och du honom ;) Hans såklart *S*

Susy

6 januari 2013 06:08

Nja, han är ju snarare min son...fast Hans är ju den bästa och vackraste i världen :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har ögoninflammation      Det är inte roligt alls, visserligen är jag ju rörbar ännu, men väldigt trött och ser dimmigt med det ögat som inflammationen är på. Det lär ju vara mycket smittsamt också så jag har inte vågat fara någonstans ...

  Jag kände kattpinks lukt hemma i flera dagar och jag tittade misstänksamt på katten. Jag fattade inte var hon skulle ha kunnat kissa! Och så slog jag en blick på påskriset, som jag i år hade klippt från ett körsbärsträd som varit lite i vägen...

  Med mycket menar jag att jag tänker på en tjej som dog för några dagar sedan. Hennes mamma messade mig om det, innan ryktena gått ut om det liksom. Jag har inte träffat tjejen sen före pandemin, det vart lite konstigt efter den liksom. Tjej...

  Det var så länge sen jag var till en optiker att det inte är klokt. Orsaken är att jag måste byta bågar och det har jag inte haft råd med. Inte har jag väl råd nu heller, men läget är i alla fall bättre nu      Det märkliga i saken var at...

  ...ju den sista i månaden igen!!! Jag förstår inte att jag inte har något att skriva om oftare. Eller jag förstår nog det, för mitt huvud fungerar ju inte riktigt som det ska mer   Jag är inte helt blåst, men när jag glömmer bort nästan all...