En längre tid har jag drömt en massa om mina föräldrar.

De är väldigt levande i mina drömmar och det känns som de aldrig har lämnat mig, det känns väldigt naturligt att de finns med mig igen liksom.

Jag tänker på dem alla dagar, saknar dem hela tiden, men minns numera dem med mer glädje än sorg.

Glädjen över att få ha haft dem i mitt liv.

Glada minnen poppar upp, det finns ju sämre minnen också, men de liksom sorteras bort :)

Hjärnan är praktisk på det viset ;)

Ibland kan jag ännu bli väldigt ledsen över att de inte finns här bredvid mig mera, men det går ju inte att göra något åt.

Jag vet inte varför jag just nu drömmer så mycket om dem.

Kanske de vill lämna ett meddelande?

Kanske de vill hjälpa mig på något sätt?

Men du mamma, den här drömmen i natt var faktiskt inte trevlig alls!

Gör om och gör bättre i natt tack!

Jag sa åt en person härom veckan att jag inte känner mig ensam.

Jag har min katt och jag har vänner, men utan föräldrar är man väldigt ensam ändå.

De har alltid funnits, de borde alltid finnas...de borde vara odödliga!

Saknar er båda massor!

Ni får gärna dyka upp i mina drömmar, men gör det då på ett bra sätt...annars känns det som jag blivit snuvad på konfekten (tryggheten) liksom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har ögoninflammation      Det är inte roligt alls, visserligen är jag ju rörbar ännu, men väldigt trött och ser dimmigt med det ögat som inflammationen är på. Det lär ju vara mycket smittsamt också så jag har inte vågat fara någonstans ...

  Jag kände kattpinks lukt hemma i flera dagar och jag tittade misstänksamt på katten. Jag fattade inte var hon skulle ha kunnat kissa! Och så slog jag en blick på påskriset, som jag i år hade klippt från ett körsbärsträd som varit lite i vägen...

  Med mycket menar jag att jag tänker på en tjej som dog för några dagar sedan. Hennes mamma messade mig om det, innan ryktena gått ut om det liksom. Jag har inte träffat tjejen sen före pandemin, det vart lite konstigt efter den liksom. Tjej...

  Det var så länge sen jag var till en optiker att det inte är klokt. Orsaken är att jag måste byta bågar och det har jag inte haft råd med. Inte har jag väl råd nu heller, men läget är i alla fall bättre nu      Det märkliga i saken var at...

  ...ju den sista i månaden igen!!! Jag förstår inte att jag inte har något att skriva om oftare. Eller jag förstår nog det, för mitt huvud fungerar ju inte riktigt som det ska mer   Jag är inte helt blåst, men när jag glömmer bort nästan all...