En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper.

De skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.

Sen bad hon dem tänka på det bästa de kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.

Det tog klassen resten av lektionen att göra det och när de skulle gå så lämnade de sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade skrivit om dem och på måndagen fick elverna sina listor.

Efter att ha läst lite så log eleverna och läraren hörde flera kommentarer:

Är det verkligen sant?

Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon!

Att de gillar mig så mycket!

Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.

Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam och läraren deltog i begravningen.

Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.

Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång.

Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?'

Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.

Marks mor och far var också där, de ville gärna prata med hans tidigare lärare.

'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka.

'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.

Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop.

Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivit alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.'

Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.'

Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum'

'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.

Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt.

'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.'

Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för dem du sätter pris på och tycker om, att de är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent.

Kom ihåg, du skördar det du sår. Kom ihåg att du betyder något för någon!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har ögoninflammation      Det är inte roligt alls, visserligen är jag ju rörbar ännu, men väldigt trött och ser dimmigt med det ögat som inflammationen är på. Det lär ju vara mycket smittsamt också så jag har inte vågat fara någonstans ...

  Jag kände kattpinks lukt hemma i flera dagar och jag tittade misstänksamt på katten. Jag fattade inte var hon skulle ha kunnat kissa! Och så slog jag en blick på påskriset, som jag i år hade klippt från ett körsbärsträd som varit lite i vägen...

  Med mycket menar jag att jag tänker på en tjej som dog för några dagar sedan. Hennes mamma messade mig om det, innan ryktena gått ut om det liksom. Jag har inte träffat tjejen sen före pandemin, det vart lite konstigt efter den liksom. Tjej...

  Det var så länge sen jag var till en optiker att det inte är klokt. Orsaken är att jag måste byta bågar och det har jag inte haft råd med. Inte har jag väl råd nu heller, men läget är i alla fall bättre nu      Det märkliga i saken var at...

  ...ju den sista i månaden igen!!! Jag förstår inte att jag inte har något att skriva om oftare. Eller jag förstår nog det, för mitt huvud fungerar ju inte riktigt som det ska mer   Jag är inte helt blåst, men när jag glömmer bort nästan all...