I tre dagar har jag nu haft något!

I tisdags var jag in till stan först och sedan åkte jag och handlade.

Bara detta brukar få mig helt slut, men se det lät jag inte det räcka med.

Jag åkte iväg med brorsonens fru och barn till Eckerö och iväg på Viltsafari for vi :)

Detta gjorde jag alltså på onsdagen.

Jag hade tänkt höra efter ifall någon av mina kusiner var vid mitt paradis och se där var en när jag ringde.

Jag hade tänkt att jag kanske skulle åka dit  på fredagen, men se då skulle de åka hemåt så jag fick bestämma mig för att åka dit på torsdagen och tredje dagen på raken var ett faktum!

Jag hade tre trevliga dagar och egentligen en fjärde på halvplan, men den får faktiskt vänta den, det ska vara  måtta på det roliga :)

Jag vet inte vad jag ska skriva idag, det knallar på i invanda fotspår.

Jag får ingen heltidspension och jag har en överklagan skriven (av en socialtant på Gullåsen), men jag skulle vänta tills jag fick ett avslag från pensionbolaget...vilket jag inte fått, jag  har bara fått från FPA.

Jag kommer att ändra i det, det är ju skrivet av henne och jag ska skriva under det, så jag tänker ändra det lite granna innan jag skickar in det.

Det var ju tur att jag hade besparingar innan och att jag lever väldigt billigt, annars skulle jag och katten fått äta gräs   

Men besparingar har också en ende och jag behöver verkligen heltidspension (jag har halvtids nu).

Det saknas inte så mycket per månad, men lite saknas det alltid.

Sen är det sådana månader som är dyra, mycket räkningar och sånt.

Nu ska jag sluta gnälla och så hoppas vi att avslaget kommer snart så jag kan skicka in överklagan och sedan få rätt till pension   

Jag lovar att jag säger upp pensionen och börjar jobba igen om det går. Jag vill verkligen bli frisk!

Jag läste mina två gamla bloggar om min borreliasjuka...om hur sjuk jag var...

Tänk om det kunde varit nu...

Ja, jag är sjuk nu också, inte så akut som då, men ändå långvarigt som sjutton :(

Borrelian har försvunnit, men nu har vi allt som stroken gjorde då.

Den lämnade kvar en massa och det verkar inte försvinna.

Värst är det med hjärntröttheten, den är kuslig och jag kommer inte ifrån den.

Den kommer när som helst och att ta vara på enkla uppgifter går bara inte :(

Jag är halvtidspensionär nu, men jag borde bli det på heltid, det är bara det att det tycker inte FPA...

De tycker jag är för ung...

Förlåt för att stroken kom och tog min ork ifrån mig.

Jag lovar att om jag blir bättre så ska jag säga upp pensionen och börja jobba igen, för det vill jag göra...bara jag skulle orka liksom :(

Jag är lätt trött på saker omkring mig just nu, jag blir galen!!!

För det första så tar det sig in myror i mitt hus!!!

Vilket har hänt många gånger tidigare, men jag fick slut på det förra året när jag täppte för hålen där de kom in, vilket jag gjorde på nytt i år när de kom in ändå   

Men inga hjälpte det inga   

De kommer in ändå och jag har ingen aning om var!!!

Jag har försökt täcka för där jag trodde de kom in, men inga hjälpte det inga   

Så nu dammsuger jag upp myrorna, till min katts förskräckelse...

Sen då till råga på allt så har jag nästan stopp i köksavloppet, vilket jag ju haft tidigare, men just nu är det mycket trångt i hålet liksom   

Men liksom, det är ju ändå vår och idag så var det för varmt att gå med dunjacka på promenaden...i alla fall i lä   

...som varit borta så länge att det är helt galet har kommit tillbaks   

Jag är så glad till detta att det inte är klokt alls.

Orsaken var hennes tidigare man som var galen och inte tillät henne att ha kontakt med andra.

Skönt att detta äktenskap nu är slut och att hon till sist kom tillbaks till mig :)

Jag har saknat henne jättemycket, men jag gav upp när hon aldrig gav mig något gensvar på mina försök att få tag i henne.

Jag har varit och hälsat på henne två gånger redan, men nu får man väl hållas därifrån med detta virus som kommit hit :(

Orsaken till att jag åkt till henne är för att hon har fått barn relativt just, ja inte med den gamla mannen, men med den nya :)

Hon har alltså gift om sig och skaffat barn med honom också, ibland går det fort :)

Hur det än är med världen och detta virus så  är jag glad att vi funnit varandra igen   

Två bloggar i samma månad!!

Det händer inte ofta mera :)

Jag tänkte blogga om mitt behov att vara ensam eller det är kanske inte ett behov, utan liksom en vilja.

Jag har inga problem med att vara ensam, det går hur bra som helst.

Men jag har inga problem med att träffa folk heller, det går också hur bra som helst.

Psykologen jag var till sa två gånger åt mig att eftersom jag är så ensam så behöver jag inte vara det, det går bra att söka upp Fixtjänst eller Emmaus och man kan göra det hur många gånger man vill...

Eh...jaha, men jag åker och handlar en gång per vecka och så åker jag till kyrkogården också.

Jag träffar oftast folk på dessa turer...det räcker liksom för mig.

Jag träffar även min brorsons barn rätt ofta, det ger mig så mycket.

Jag är liksom van med det...jag är rätt okej att umgås med liksom   

Och så har jag katt också, man är aldrig ensam med en katt i huset liksom.

Så nä, det är inga problem med mig att vara ensam....det är faktiskt riktigt skönt :)

...så länge sen det var sedan jag bloggade igen!!!

Det har väl hänt en del, men inte så mycket att jag kommit ihåg att jag har en blogg också.

Eller jag kommer ihåg att jag har en eftersom jag går in och läser gamla bloggar alla dagar, men skriver i den gör jag mycket sällan som synes.

Visserligen snurrar mitt huvud hela tiden av diverse saker, men inte kommer jag på att jag kan blogga om dem eller så är det inte lämpligt material för bloggen.

Sen sist har jag varit på en mycket gråtig begravning, jag  har fortfarande väldigt svårt att förstå att Rubi är borta   

Jag har varit till psykolog 3 gånger, varav den sista gången var helt onödig eftersom hon bara upprepade det hon sagt tidigare, men jag hoppas det går att få heltidspension av det.

Livet går vidare, men det går inte så fort vilket är bra eftersom jag måste kunna hinna med också   

Sorgen fick jag reda på när en granne ringde och berättade att Rubi hade dött   

Rubi som var min första lärare och även mina föräldrars goda vän.

Jag träffade henne i julottan, jag blev jätteglad för jag har inte träffat henne på verkligt lång tid.

Hon satte sig bredvid mig i kyrkan och vi pratade på tills det började, sen sjöng vi istället.

Det var Rubi som sade att om vi hade haft fantasi på betyget hade jag fått 11 i det.

Det var även för henne jag berättade om min syster som hade ramlat ner för ett berg och dött (så mycket fantasi får man nog inte ha, jag har aldrig haft en syster).

Fy sjutton vad hemskt det var att höra att hon gått bort, men samtidigt skönt att det gick snabbt.

Jag har gråtit till flera gånger idag och det lär fortsätta så ett tag ännu.

Adjö Rubi