Äntligen, äntligen, äntligen   

Jag har körkort igen   

Egentligen behöver jag väl inte skriva något mer  idag, ni förstår lyckan alltså :)

Men jag ska vällan skriva lite till ändå.

Efter en lång tid med en massa märkligheter och diverse konstigheter från läkare osv på rehab osv så har jag äntligen kunnat hämta mitt körkort idag :)

Jag borde ha fått det mycket tidigare, men det var något med...hm...ja läkarens inte varande på plats kanske man kunde säga om man är snäll....

Nåja, körkortet har jag och Ammie varit och hämtat idag och det kändes så jäkla bra att jag fick tårar i ögonen direkt när jag höll det i handen igen :´)

Och när Ammie ropade grattis åt mig :´)

Äsch :´)

Nu var det bara bilen till då...

Den har stått stilla i över ett halvår...den har liksom ingen ström mera...

Den har sommardäck på sig, den har inte blivit besiktad...osv

Sommardäcken är väl sin sak, man får faktiskt köra med sommardäck nu och det går ju liksom, men ja....

Jag ska sätta på batteriladdaren imorgon och sen förhoppningsvis kunna starta den framåt kvällen.

Få se om jag får på vinterdäcken, jag tror det, men det är mycket jag tror att jag klarar av som jag inte klarar av...eller om jag skulle ta och köra med sommardäcken...ja det är mycket nu!

Men ja jäklar, jag har körkort igen, sug på den ni :)

Igår var jag ut och övningskörde...ja inte för mig själv utan med en bilskollärare :)

Det var ca ett halvår sen jag körde sist, men kändes som igår.

Och jag blev godkänd :)

I baksätet satt ergoterapi kvinnan och sa inte så mycket...eller jo  hon sa lite positivt nu och då :)

Jag som är ännu känsligare nu än tidigare grät ju nästan när de sa att jag gjort ett bra jobb....förutom att jag bromsade lite väl  häftigt hela tiden då. Men det var ju inte mitt fel utan bilens liksom ;)

Och körde lite för hårt här och där, men alltså bilen hördes ju liksom inte.

Nåja, jag klarade av det och hoppas jag kan få tillbaks körkortet snart!

Det är inte helt enkelt med tanke på att rehabsläkaren inte är där speciellt ofta...suck....så nu får jag hoppas att en annan läkare kan fixa ett läkarintyg åt mig :)

Det finns hopp :)

Jisses vad sällan jag skriver blogg nu för tiden, men det händer ju ingenting heller så...

Jag är ju mest hemma och bara är liksom....orkar inte så mycket mer.

Janå, jag måste ju laga mat och ta vara på huset också då...och hämta post, men mycket mer blir det inte!

Emellanåt så ska jag iväg till stan, till nån sorts terapi oftast.

Då brukar jag passa på att få till det där handlandet som ju måste göras också.

Oftast med stor hjälp av min vän Ammie, du skulle bara veta hur skönt det är att du hämtar mig!

Men annars är jag mest här hemma...det räcker liksom...visst fasen har jag tråkigt, men ja det är väl så livet är då.

Angående rubriken så är det så att den 4 februari så var det ett halvår sen jag åkte till läkare och fick min dom.

Hade ju inte tänkt att det skulle bli så här länge, men vad gör man liksom??

Jag är sjukskriven till den 31 maj nu då, får hoppas att det onda i axeln släpper helt till dess...fast just nu står det rätt still :(

Angående körkortet så ska jag nu köra med en bilskola en gång...sen hoppas jag verkligen jag får tillbaks körkortet!

Grannen var  hit och skottade igår :)

Oj så glad jag blev, jag hade inte sagt något, bara knallat på genom snön när jag hämtat posten osv.

Men nu har jag en gång väg ut till vägen i alla fall :)

Alltid något :)

Ja nu är det väl inte så dramatiskt som det låter i rubriken, men ja, det är irriterande.

Jag fick i måndags hem ett läkarintyg som borde ha gjort så jag fick tillbaks körkortet :)

Glad i hågen gick jag till polisen för att hämta körkortet...men nähä, inga fick jag det inga :(

Näe, inga gick ju det med bara ett från ögonläkaren (fast det hade rehab-läkaren påstått att skulle gå), utan jag behövde ett från en "vanlig" läkare också.

Suck och stön och stånk!

Ringde upp läkaren idag på rehab...jaha ja, så har hon bestämt sig för att jag inte kan få körkortet innan jag har gjort några tester till?!?

What???

Vad skulle hon gjort om jag fått körkortet igår då???

Fanken också, man blir ju förbannad...men ja, kanske jag ska vara lika nöjd att slippa köra i denna ishalka!

Jaha ja, det har blivit juldag och vad  har jag gjort då?

Inte mycket, men mer än jag brukar göra faktiskt.

Igår, julaftonen, så åkte jag med grannen och tände ljus på gravarna.

Det var ju sin sak, men vi skulle göra det på morgonen   

Jag som alltid varit så morgonpigg får inte sova nu, det går baske mig inte!

Alltså sover jag länge på dagarna istället.

Nåja, upp kom jag, duschad vart jag och frukost fick jag i mig innan det bar iväg så det gick bra...att jag sen gick och la mig så fort jag kom hem igen kan vi ju prata tyst om :)

I morse var vi i julotta också, samma granne fick köra eftersom jag inte får göra det :(

I morse hade jag blivit van och vaknade före klockan ringde :)

Och gick och la mig igen gjorde jag när jag kom hem, men den  här gången åt jag frukost före för det klarade jag inte innan julottan.

Inte för att jag är hungrig, men det kändes liksom tomt i magen när jag kom hem.

Annars är det  som vanligt, det är ensamt och ledsamt utan Hans :(
Armen funkar fortfarande inte som den ska och jag har ledsnat totalt, men är så trött och slö att dagarna går ändå på något sätt.

Ja, livet är tråkigt.

Så fruktansvärt tråkigt.

Inte har jag sällskap av någon katt mera :(

Näe, Hans dog ju för ett tag sen och det gör ont :(

Inte orkar jag göra så mycket heller.

Idag fixade jag till två bord, de fick lite julklädsel...sen skulle jag hämta ved..

Jag skulle bara vila lite först!

Jag vilade med ögonen fast...i över en timme...suck...och det var mörkt ute när jag vaknade.

Alltså ingen ved intagen...suck...

Det här med att inte orka är konstigt, jag har ju orkat tidigare.

Okej, jag har en stroke och näe, den är inte borta ännu.

Jag kan fortfarande inte röra höger arm som man ska kunna.

Den är bättre och starkare, men så långt ifrån i hur man ska kunna röra en arm.

Nåja, det är ju bättre än andra har det, men det är så tråkigt, så grymt tråkigt.

Ja så är det, jag finns, men det är inte så mycket mera.

Livet känns väldigt trist utan Hans, men tjata inte om att jag borde skaffa mig en ny katt för det är för tidigt!

Hans var en del av mitt liv länge, han är mycket saknad :´(

Ibland känns livet okej, men oftast är det rätt trist och tomt.

Skulle jag ha körkortet kvar så skulle det kännas bättre, jag skulle kunna ta mig överallt utan behöva nojsa med vänner (hm...bara en vän har jag nojsat på ännu) eller ta taxi.

Jag tror jag är i skick att köra (vilket jag nog varit hela tiden), men ja, det var det där med att få ett läkarintyg också...nu när det är strejk och så...

Inte för att läkarna strejkar, men ja, det är inte så lätt.

Förhoppningsvis så löser det sig så småningom.

Ja ja, livet går vidare...det är bara tommare nu.

...börja skriva ett inlägg per dag på facebook, det kunde väl inte vara så svårt?

Inte för att det händer så mycket i mitt liv, men liksom ändå...

Men så inträffade det att min kära katt, Hans, blev sämre.

Han blev så dålig att han knappt orkade göra något alls :(

Till slut, för en vecka sen, så blev det hans sista dag :´(

Det här gjorde att jag inte kom mig för så mycket, jag var bara ledsen hela tiden :(

Jag är ledsen ännu, jag saknar honom otroligt mycket, det är så tomt utan honom :(

Jag ska försöka börja skriva mer på facebook...Hans kommer inte tillbaks vad jag än gör.

Men i mitt hjärta lever han för evigt!