Det är tunga saker att åka på, men jag skulle inte vilja vara utan dem heller.

De får ju mig att gråta, massor, ännu mer nu än innan stroken tror jag.

Hemskt jobbigt var det att åka på morbrors begravning.

Jag pustade och stånkade före jag åkte dit, allt var så jobbigt :(

Jag har helt klart inte haft strumpbyxor på mig sedan före stroken och de var ett helsike att få på sig, men det gick till sist i alla fall.

Jag åkte iväg mot begravningen och där träffade jag släkt och sådana jag känner ändå liksom.

Det var inte så många på begravningen, det var gjort så med mening.

Det var väldigt skönt att inte behöva gråta inför så mycket folk.

Och nu är han i jorden, min morbror...du saknas mig!