En längre tid har jag drömt en massa om mina föräldrar.

De är väldigt levande i mina drömmar och det känns som de aldrig har lämnat mig, det känns väldigt naturligt att de finns med mig igen liksom.

Jag tänker på dem alla dagar, saknar dem hela tiden, men minns numera dem med mer glädje än sorg.

Glädjen över att få ha haft dem i mitt liv.

Glada minnen poppar upp, det finns ju sämre minnen också, men de liksom sorteras bort :)

Hjärnan är praktisk på det viset ;)

Ibland kan jag ännu bli väldigt ledsen över att de inte finns här bredvid mig mera, men det går ju inte att göra något åt.

Jag vet inte varför jag just nu drömmer så mycket om dem.

Kanske de vill lämna ett meddelande?

Kanske de vill hjälpa mig på något sätt?

Men du mamma, den här drömmen i natt var faktiskt inte trevlig alls!

Gör om och gör bättre i natt tack!

Jag sa åt en person härom veckan att jag inte känner mig ensam.

Jag har min katt och jag har vänner, men utan föräldrar är man väldigt ensam ändå.

De har alltid funnits, de borde alltid finnas...de borde vara odödliga!

Saknar er båda massor!

Ni får gärna dyka upp i mina drömmar, men gör det då på ett bra sätt...annars känns det som jag blivit snuvad på konfekten (tryggheten) liksom!

Åter igen så blev en resa till Sverige inställd för mig.

Det ligger oftast inte på mig att det blir inställt, men de jag ska åka med eller till dem jag ska åka får nån sorts förhinder.

Jag har själv ställt in resor, pga mitt mående eller Hans mående, men oftast är det någon annan som ställer in.

Undrar om det inte är meningen att jag ska åka över pölen?

Eller har folk tröttnat på att ha mig som sällskap eller som besök?

Är det min ödeslott att stanna här på kobben?

Utan att passera över pölen?

Ha ha, näe, jag kan ju åka själv över pölen.

Kan själv!

Jag kunde ha åkt igår, men jag var så inställd på att hälsa på en vän så det blev liksom fel alltsammans.

Jag hade förberett mig för att åka på besök, fixat och packat ihop grejer och så.

Rätt sent på kvällen blev det inställt...eller jag var inte välkommen dit eller nåt sånt.

Så jag bokade av och la mig sent på ren trots ;)

Som en barnrumpa som inte får som hon vill ;)

Men nästa gång så planerar jag nog bara in mig själv som sällskap och Norrtälje som mål, verkar vara enklast att bara ha sig själv att lita till.