Som väl de flesta vet så är jag ensamstående med katt och har inga planer på att ändra det.

Jag har varit ensam länge nu, om man räknar med att jag inte har någon karl i mitt liv alltså!

Annars känner jag mig oftast inte ensam, man är aldrig ensam när man har djur :)

Jag är inte gjord för förhållanden, det får jag bara konstatera efter alla uppbrott jag gjort och alla uppbrott jag blivit "utsatt" för.

Att jag bestämde mig för att sluta med karlar är ett av de bästa beslut jag gjort.

I början kändes det lite konstigt, men jag vande mig snabbt och nu kan jag inte ens tänka mig ett förhållande.

Jag sa tidigare att om han med stort H skulle dyka upp så skulle jag ta emot honom, men jag tror inte jag ens skulle se honom mera...och gjorde jag det skulle jag säkert glömma bort honom på 5 röda ;)

Pratade länge i telefon med en kille härom kvällen (läs natten, gäsp) och han kunde inte alls förstå min inställning till förhållanden osv.

När jag sa att jag tänker vara ensam "until the bitter end" så blev han helt förskräckt.

Hm...jag vet inte jag, för mig känns det inte alls främmande eller konstigt liksom, känns som ett normaltillstånd :)

Lugnt och stilla liksom....

Men ja om Johnny Depp skulle dyka upp så skulle jag göra ett undantag