I min blogg så syns gamla inlägg på sina årsdagar, jag kan ju inte låta bli att läsa dem förstås.

Jag minns inte att jag skrivit dem ens ;)

Läste bloggen som jag skrev idag för två år sen....det var då jag fick ansiktsförlamning, men det förstod jag inte då. Jag trodde jag hade ögoninflammation.

Det var en lördag och jag åkte inte till läkare förrän på måndagen tror jag...och fick konstaterat att jag hade just ansiktsförlamning.

Det blev mycket tydligt hur lite jag ser på mig själv i spegeln, jag kollade in höger öga för att det rann, men jag såg inte på helheten.

Jag märkte inte att halva ansiktet hängde förrän på måndagen när läkaren ställde mig framför spegeln!

Det konstaterades att detta var pga borrelia, vilket jag gått  med gud vet hur länge :(

Jag fick medicin och blev rysligt dålig, men läkarna konstaterade att jag fått medicin och därför var jag frisk.

Suck!

Det har varit två väldigt jobbiga år, men jag lever i alla fall.

Undrar om jag gjort det om jag inte fått ansiktsförlamning?

Det har varit mycket smärta, trötthet, funderande, suckande, sorgsenhet osv.

Det är inte över ännu, men jag mår bra mycket bättre än jag gjorde för två år sen.

Jag har fortfarande ont, jag blir fortfarande trött och många andra symptom finns kvar.

Synd att inte läkarna förstår att när man får den svåra varianten av borrelia så är det inte över när själva infektionen har lämnat kroppen!

Man får sedan stå ut med alla följdsjukdomar och -symptom, men det viftar läkarna bort.

Nåja, som sagt var, jag lever, jag blir bättre i sakta mak med hjälp av alternativ vård.

Det pratas om att det tar 10 år att bli av med symptomen efter neuroborrelios...bara 8 år kvar då