Den frågan fick jag av ett barn i veckan.

Jag visste inte vad jag skulle svara och innan jag hann tänka ut något bra svar så sa barnet:

Det är ganska jobbigt att vara liten!

Barnet förklarade att det är jobbigt att inte nå överallt, att benen är för korta för vissa grejer osv, men samtidigt tyckte barnet att det är roligt att vara liten, man fick leka och sånt hela tiden liksom :)

Under där fanns en oro över att det kunde vara jobbigt att bli stor och samtidigt bli vuxen.

Jag sa då att det går ganska långsamt innan man blir stor, man  hinner liksom vänja sig.

Efteråt funderade jag på om man faktiskt hinner vänja sig....om man faktiskt vill vara stor när man blir det.

När man blir det är nog individuellt från person till person, vissa blir aldrig vuxna.

Så ja, är det jobbigt att vara stor?

Ja ibland är det så, ibland skulle det vara väldigt skönt att slippa vara vuxen och ansvarsfull, låta någon annan ta  hand om allt runt omkring och själv bara leka och ha roligt.

Men samtidigt har man ju gått igenom den tiden och jobbat sig fram till att bli vuxen.

Mycket har man lärt sig, mycket har hänt, både gott och ont.

Livet har liksom knallat på och på vägen har det skapat den man är idag.

Har man barnasinnet kvar så är det nog inte så jobbigt att vara stor trots allt :)