Jag såg att något försäkringsbolag (eller något sånt) hade en reklam om att man kan upptäcka de barn som kommer att råka illa ut redan i lågstadiet.

De som är ensamma eller störiga verkade de tycka var de man skulle hugga tag i...hm...

Man ändrar sig ju efterhand.

Den tysta kan mogna och bli helt annorlunda efterhand.

Precis som den som hörs och syns mest kan bli lugnare och mjukare.

Den duktiga med goda betyg kan plötsligt svänga helt och strunta helt i skolan.

Jag tror inte man kan märka sådant redan i lågstadiet, det är så mycket som spelar in innan någon spårar ur.

Eller så är det bara en tillfällighet, att vara på fel plats vid fel tillfälle och välja fel väg.

Däremot bör man ju som vuxen vara uppmärksam om något inte verkar okej och fråga och lyssna på barnen/ungdomarna.

Jag misstänker att många trodde jag skulle bli en värsting när jag blev stor.

Jag såg till att höras och synas, sa emot lärare man inte sa emot osv.

När jag blev lite äldre började jag bryta mot så många regler jag kunde, skolans och föräldrarnas.

Jag var inte en speciellt trevlig tonåring!

Det var nog inte många som hade hopp om mig, men ja, jag blev väl rätt ok i slutändan ändå va?

Jag är ju i alla fall snäll...oftast :)