Susy funderar vidare

Alla inlägg den 5 januari 2014

Av Susy - 5 januari 2014 10:09

 
Den här texten har jag delat tidigare här i bloggen, närmare bestämt idag för 2 år sen och när jag läste igenom den igen idag så kände jag att den bra kan delas igen :)
När jag delade den sist hade jag två sådana här listor, gjorda med två olika ungdomsgrupper, men nu har jag faktiskt ännu en sån  här. De värmer mitt hjärta alla tre :)

 


En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper.

De skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.

Sen bad hon dem tänka på det bästa de kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.

Det tog klassen resten av lektionen att göra det och när de skulle gå så lämnade de sina lappar till läraren.


På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade skrivit om dem och på måndagen fick elverna sina listor.

Efter att ha läst lite så log eleverna och läraren hörde flera kommentarer:

Är det verkligen sant?

Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon!

Att de gillar mig så mycket!

 

Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.

Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.


Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam och läraren deltog i begravningen.

Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.

Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång.

Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?'

Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.

Marks mor och far var också där, de ville gärna prata med hans tidigare lärare.

'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka.

'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.

Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop.

Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivit alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.'

Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.'

Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum'

'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.

Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt.

'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.'

Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

 

De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för dem du sätter pris på och tycker om, att de är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent.


Kom ihåg, du skördar det du sår. Kom ihåg att du betyder något för någon!


ANNONS

Presentation


Jag heter Susy och bor på Åland

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se