Igår gnällde jag som tusan om min orkeslöshet här på bloggen.

Det har varit jobbiga veckor så det kändes befogat få det ur mig.

Som jag sa till min alternativvårdare: Det är ju sin sak att man inte orkar diska, men när man inte orkar göra saker man vill göra och som är roliga då är det något som är väldigt fel!

Jag var såg glad över att jag hittade lite energi igår och fick lite gjort.

Visst gjorde det ont i kroppen och visst behövde jag vila, men jag blev inte lika orkeslös som tidigare :)

Jag oroade mig lite för hur det skulle bli idag, men döm av min förvåning när jag hittade lite energi idag också!

Jag har varit ut och tagit av det värsta av fönstren (ja, fyra av dem, farstun fick vara).

Jag vet inte när jag tvättade fönstren på utsidan sist så det behövdes.

Att jag sen inte hade så himla bra fönsterskrapa är en helt annan sak...det kunde liksom inte bli sämre ;)

Insidan kvar nu då, men jag måste nog ta paus först.

Redan detta ger mig hopp i ljuset (tror solen inspirerade mig till detta nypåhittade uttryck), men även en annan sak.

Jag har börjat prata för mig själv igen och till på det sjunger jag trudilutter lite nu och då.

Jag visste inte om att detta varit borta eller jo, sjungandet har det varit uruselt med sen jag blev sjuk, men jag har inte tänkt på att jag slutat prata för mig själv.

Det finns liksom hopp i ljuset trots allt :)