Sitt förflutna kommer man inte ifrån, det som är gjort är gjort.

Man kan välja att glömma bort sådant som inte känns så viktigt och sånt som man inte vill minnas.

Sen finns det sådant man vill minnas för evigt också.

Igår poppade ett minne från det förflutna upp som kunde fått varit bortglömt.

Jag fick ett mess från ett ex, ett ex jag inte pratat med sen jag gick.

Ett ex som jag sett någon enstaka gång och inte längtat tillbaks till.

Ex:et tyckte tydligen att vi borde ha kontakt...det tyckte inte jag.

Jag blev lite förskräckt av dessa mess.

Varför hörde han av sig? Varför nu? Vad ville han?

Han ville tydligen komma på fika....

Jag trodde han hade familj ännu, men de har tydligen skilt sig för runt ett år sen.

Men ändå? Vad hade jag med det att göra?

Jag kämpade verkligen för att få den här killen när det begav sig.

Kan ju säga att Sabina fanns på den tiden....så länge sen är det...

Jag tyckte jag behövde honom tydligen, han var rysligt snygg.

Och jag fick honom och insåg efter ett tag att jag inte var en gnutta kär i honom, han var liksom bara snygg.

Fy sjutton att jag varit så ytlig :(

Så jag upplyste honom om i telefon att det var slut.

Han tog det inte bra, han var mitt inne i förälskelsen och tog inte ett nej för ett nej.

Han tjatade en hel del och slutade inte förrän jag fräste några inte så välvalda ord åt honom och smällde fast min dörr mitt framför ögonen på honom.

Jag förstår verkligen inte hur han vill ha kontakt med mig igen.

Själv skulle jag sky en sådan person som pesten och gömma undan det minnet långt, långt bort.

Nu blev jag tvungen att snoppa av honom igen, det kändes inte alls bra, men det var tvunget!

Här ska ingen komma och spöka!