Jag hinner tydligen reflektera en hel del över gamla minnen just nu och det är ett sådant jag tänker skriva om idag också.

Igår köpte jag en ask med nektariner och när jag gör det så minns jag alltid Hultsfredsfestivalen.

Kopplingen står säkert inte så klar för er, men jag ska inte lämna er i spänning så länge till ;)

Jag har varit på en bunt Hultsfredsfestivaler och allt tog sin början med att A och jag upptäckte att Gary Moore skulle spela där. Vi hade nog noll koll på Hultsfred före det, men Gary Moore ville vi mer en gärna höra live.

Vi hade båda semester och vi fick tag i biljetter så vi packade bilen och åkte ner.

Denna första festivaltur gav mersmak och nästa år var vi där igen.

Året efter hade jag lärt mig att A kunde sova betydligt längre än mig på mornarna och efter att året före upplevt gräsligt hungriga mornar så köpte jag med mig en ask nektariner.

När jag vaknade så tassade jag så tyst som möjligt ut ur tältet, låg där ute och läste och åt nektariner.

Tältfriden räddades av en ask nektariner och jag behövde inte vara så frukt-ansvärt hungrig tills vi fixade gemensam frukost :)

Jag har haft rejält sega dagar igen...suck...de kommer och går liksom.

De senaste nätterna har jag inte kunnat somna...det piggar inte upp det heller...suck...

I natt somnade jag väl runt halv 3 och vid 8-tiden tyckte min kropp att det var dags att vakna igen...stön...

Jag har hållits uppe sen dess.

Jag bestämde mig för igår att idag ska jag baske mig fara och handla!

Det har jag skjutit upp i flera dagar pga eneribrist och nu började det bli kris överallt eller nej, inte började bli kris, det var kris!

Till och med kattmatslagret var på upphällningen och det brukar jag se till att är välfyllt.

Det tog mig ett bra tag att komma mig iväg. Jag var duschad och påklädd och allt sånt där, men segade ändå på här hemma...men tillsist bar det av :)

For först och vattnade på gravarna (kan ju säga att regnet som föll igår inte hade gjort mycket verkan där inte) och på (om)vägen köpte jag nypotatis också.

Sen in till stan, det lyckades jag övertala mig till genom att lova mig mat på Hesburger...så länge sen sist så det satt fint med hamburgare kan jag säga.

Om inte annat så fanns det ju ingen mat hemma, så jag behövde liksom lunch :)

Sen var det handlandet då och jag länsade nästan Kantarellen på mat åt mig och Hans.

Jag hamstrade riktigt ordentligt, hoppas jag slipper åka och handla på länge nu!

När jag kommit hem till en mycket glad Hans (jag hade ju varit borta i runt 3 timmar!!!) så hittade vi smultron eller ja, Hans la sig i skuggan och jag hittade smultron.

Jag var fortfarande proppmätt, så jag petade bara i mig några stycken, men åh så goda de var.

Ska plocka resten imorgon, nam nam   

För nu hoppas jag det här trötthets ilet är över för den här gången, giv mig styrka och energi tack!

En massa god nattsömn och lite mindre ont i kroppen skulle inte heller skada...

Jag sov ca 3 timmar i natt, sen tyckte min kropp tydligen att jag borde vara pigg och utvilad...det tyckte inte jag!

Hans kom in efter en utenatt så vi kelade en stund...fast sen ville han ha frukost och det fort!

Jag fick också frukost så småningom och sen blev jag trött igen då, så där bedövande trött att det inte går att vara vaken, så det blev att sova några välbehövliga timmar till.

Under min morgonsömn drömde jag att jag och nån till satt i en bil på bildäck och snart skulle köra av här hemma på kobben.

Det är ingen mardröm i sig, men vi hade rejält med hasch med oss (fast de såg mera ut som sådana där buntar med färska kryddor i plasthölje som man kan köpa i butiken).

Jag var nervös som fanken för tullen och hoppade i princip upp och ner i sätet.

Detta är ett helt otänkbart scenario för mig, jag handlar inte med droger, jag tar inga droger (nä inte ens alkohol mera) och är helt emot droger!

Så för mig var detta en mardröm på flera sätt.

För det första att jag skulle smuggla droger, ja att jag över huvudtaget skulle ha med det att göra!!!

För det andra rädslan för att åka fast i tullen...den har jag alltid med mig fast jag inte har för mycket av något med mig...tror det är rädslan för att bli misstänkt och misstrodd.

Tack å lov så vaknade jag innan jag körde av färjan...för jag hoppas jag skulle ha åkt fast så det smällde om det, så vill jag att tullen på Åland ska funka, att den ska vara alla drogsmugglares mardröm liksom!

Ifall nu någon som läste bloggen igår skulle undra hur jag mår idag så kan jag berätta att det är bättre :)

Trodde att jag skulle drabbas av ett totalt sidbyte när det igår kväll plötsligt skar till av skarp smärta i höger öra, men det blev inte så mycket mer *peppar, peppar*.

Eller jo, det känns tjockt i bihålorna på höger sida idag (vänster igår) och örat känns lite märkligt, men värker i alla fall inte *peppar, peppar*.

Jag känner mig inte lika krasslig idag som igår, inte helt på topp, men när var jag det sist???

Så ja, nu funderar jag på klokheten i att gå ut och såga ner en gren och klippa gräsmatta.

Det var det där med att lyda sina egna råd igen nu då....men men men det gäller väl inte mig va????

Ps. Solhattsextrakt är bra skit det :)

Det är väl knappt någon som har mig som vän på facebook som sluppit ifrån mina goda råd.

De brukar jag dela ut frikostligt, speciellt när någon är sjuk på något sätt.

Hur många har jag inte uppmanat att de ska köra med VVV när de är sjuka tex?

De får även välmenande krya på dig och likande av mig för sånt brukar vara skönt att höra när man är sjuk.

Jag brukar försöka hålla mig ifrån råd med många pekpinnar, det är inte värt det liksom.

Folk kan bli snea och det det är helt onödigt tycker jag.

Jag gillar själv att lära mig saker, men tycker inte om att bli undervisad och misstänker att det gäller för många andra också.

Idag eller egentligen redan igår kväll så försökte jag börja följa mina egna goda råd.

Jag har nämligen ont i halsen och örat på vänster sida...mår så där lite halvrisigt annars också.

Ett av mina råd när folk börjar bli förkylda är solhattsextrakt och det rådet tog jag till mig och började blanda till och dricka det redan igår kväll.

Sen var det resten då Värme (inga problem idag bara man är i lä), Vätska (ja ja, jag dricker....), Vila (borde så mycket idag...men ja det har blivit tvunget att mest vila faktiskt...).

Jag vet inte om jag lyckats mota Olle någorlunda i grind, men det gör inte lika ont i hals och öra just nu *peppar, peppar*.

Jag hoppas det i alla fall, för jag skulle inte ha tid att vara förkyld nu också...fast när har man tid med det??

Om ni råkar se mig i samma kläder flera gånger denna sommar så beror det inte på att jag inte har några andra utan för att jag använder dem flera gånger innan tvätt.

Jag är mest hemma och här hemma går jag i bekväma kläder som gamla tights, t-shirt och sånt som inte har så mycket form och finess mera :)

Men sen ibland måste jag lämna hemmet och då brukar jag sätta på mig lite vettigare kläder och där emellan så hänger jag upp dem så de är klara att använda vid nästa utfärd hemifrån.

Jag kan inte förmå mig att slänga kläder jag bara har haft bara några timmar i tvättkorgen, de är ju definitivt inte smutsiga...om jag inte drällt något på dem, men annars kör jag återbruk :)

Enkelt förklarat så har jag speciella stadskläder!

Visserligen är jag rätt van med att det inte är min dag, men idag hade jag tänkt så mycket och trodde verkligen på att det skulle bli en bra dag.

Men nä, dåligt med sömn, mådde illa och kände mig allmänt slak.

När jag lagade mat så blev inget blev klart samtidigt och lunch först vid 2 är faktiskt lite väl sent....skärpning...eller ja, ork då.

Trött, trött, trött, men passade på att dammsuga när Hans gick ut...blev totalt slut....suck...

Hade faktiskt tänkt mig en liten utflykt ikväll, men nu på kvällssidan fick jag även huvudvärk :(

Kom på att jag glömt det där med middag (var inplanerad i utflykten från början).

Har glömt hämta posten ur lådan...och nu orkar jag inte mera.

Näe...det är inte min dag idag :(

...att jag aldrig någonsin kommit ens i närheten av att gifta mig!

Stackars karl liksom....

Risken har alltid varit minimal, jag är inte direkt känd för långa förhållanden och bästa sättet att bli av med mig verkar vara att fria.

Det har hänt två gånger (åt helsike för tidigt med tanke på mina korta förhållanden alltså) och båda gångerna stack jag väldigt fort efteråt. Jag hade liksom inga tid mera sen ;)

Och hur började jag tänka på giftemål nu då?

Jo, jag såg en bild på en vacker brudfrisyr och tänkte hur sorgligt det skulle kännas om jag gifte mig när min mamma inte kan kamma min brudfrisyr :´(

Åh hon skulle gjort det så fint, hon som kunde mitt hår så bra och var en himla bra frisör över huvud taget.

Om jag sedan tänker ännu ett steg längre så skulle det var en stor sorg att min pappa inte kunde föra mig till altaret :´(

Jag skulle inte gråta bara lyckotårar på det bröllopet inte :(

Så det är nog en himla tur att jag inte har några tankar på att gifta mig!