Den frågan har många säkert ställt sig själv och även uttalat i ord till mig under årens lopp.

Jag har fått höra många berättelser från livet, ibland sådana som inte yppats till någon annan tidigare.

Ibland glada historier, men väldigt ofta tragiska och ledsamma historier som behövde tömmas ut.

Sådana jag känner berättar saker för mig, men även sådana jag inte känner lättar sitt hjärta för mig.

Jag vet inte vad jag riktigt utstrålar, men kanske empati, medkänsla, ärlighet eller något sånt...

Jag inser att det stämmer rätt bra och förutom det kan man lita på mig, jag sprider inte vidare förtroenden!

Knappt nåt annat heller eftersom jag har världens uslaste skvallerminne :)

Så när någon frågar mig: Varför berättar jag det här för dig? så svarar jag:

För att jag är en sån person, man berättar saker för mig.