Jag när en märklig längtan i mitt bröst och oftast dyker den upp tidiga och soliga mornar.

Tidiga mornar när jag upptäcker trafiken mot Eckerölinjens morgonfärja.

Ja, konstiga jag längtar efter att ta mig över pölen till Sverige.

Inte vet jag riktigt varför, jag vill bara åka!

Okej, jag har en mycket god vän och hennes hund som jag mer än gärna vill hälsa på och jag vet att jag är är hjärtligt välkommen. Men längtan innefattar även att åka över och handla.

Okej, kanske någon som hängt med tänkter nu, varför lagar hon sig inte iväg då? Hon har ju semester!

Ja, det har jag och jag skulle kunna åka när som helst...eller ja i alla fall när Eckerölinjen går för någon annan båt vill jag inte åka om jag åker bara jag....knappt annars heller.

Problemet är som vanligt alla sviter efter borrelian (ja, de hänger kvar).

Jag blir fortfarande gräsligt trött, så där förlamande trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen utom till ryggläge.

När jag blir trött så krånglar ögat som var drabbat av ansiktsförlamningen (ja, det krånglar ännu).

Det hänger liksom, kliar och dimmar lite när jag blinkar.

Så min rädsla är alltså ifall jag orkar köra tillbaks till färjan på kvällen....eller inte....

Det är ju inte bara tröttheten, det är även seendet, funkar det med ett ok öga så långa sträckor?

Man måste ju även tänka på sina medtrafikanter liksom....

Den här semestern ger välbehövlig vila och jag känner förbättringar.

Jag klarar mer och mer per dag, men får fortfarande väldigt ont av lite, men man börjar ju bli van :o/

Men det dyker fortfarande upp gräsligt trötta dagar eller ja, jag har nog förlamande trötta stunder alla dagar...så ja, jag får väl hålla på min längtan lite ännu.

Men jag hoppas jag snart är redo...till dess får jag med längtan titta på bilarna som åker mot Eckerölinjen på mornarna...och sucka....