Idag har jag gjort lite ovanliga saker på jobbet igen.

Jag började med att göra smällkarameller inför en säsongsavslutning, sen observerade och försökte hjälpa till lite med teatret till skolans julfest.

Där ememellan klämde jag in lite vanligt datorjobb och sånt.

När jag kom hem så upptäckte jag att någon sett till att jag fått en betydligt bredare gång nästan hela vägen upp till huset :)
Vet inte vem, men misstänker en att en snäll ex-granne har haft vägarna förbi :)

Tack vem det än var!

Jag skottade sen resten av gången och även några drag på garageinfarten.

Jag bröt mig in i soptunnan som frusit fast, tog ett workoutpass fram till komposten...det var väldans mycket snö att pulsa fram i där...för att inte tala om att jag blev tvungen att nästan krypa under en en som hänger som en båge av alls snö. Överlever den vintern har det nog skett ett underverk!

Men det mest udda (för årstiden) jag har gjort idag är att beskära två buskar.

Det är ju inte riktigt det man förknippar med snö upp till knäna sysslor...men de har båda fått så mycket snö på sig som inte är avruskningsbar så jag blev tvungen att klippa av dem för att komma fram lite lättare på min gång till huset. De hängde alltså precis över där gången måste gå.

Få se om de överlever den behandlingen!

Nu ska jag göra lite mer normala saker som att fixa til något till middag och glo på tv...och adressera julkort!

Denna långhelg (4 dagar) blev inte riktigt som jag tänkt mig då.

Eller ja, vila hade jag tänkt göra för det behövde jag, men nu blev det mera vila efter att ha skottat snö, det var inte riktigt det jag behövde liksom....

Idag tog jag mig ann garageuppfarten och det var ingen höjdare.

Jag fick börja med att försöka få bort alla snöknälar som plogaren lämnat där och det var ett drygt jobb.

Sen var det bara resten kvar då...suck...stånk...stön...

Fy farao va snö det var där också, jag dog nästan liksom.

Tog en "kolla in om pannan går" paus i mitten, inte för att den var lång, men behövlig.

Envis som synden som jag är så skottade jag klart, inte så bart som det kunde vara, men jag hoppas jag inte fastnar med bilen där i alla fall.

Efteråt var jag helt slut i rutan...och kroppen har verkligen tagit stryk av allt detta skottande...och vad ser man då??

Jo, det börjar snöa igen   

Annars har jag tillverkat julkort den här helgen.

Jag var mindre inspirerad att laga kort i år, så ursäkta ni som får kort av mig och förväntar er något speciellt...inte i år, mera trist...kanske nästa år...fast det tror jag att jag lovade ifjol också.

Dags att börja köpa kort?

Det var i alla fall med en suck av lättnad jag just märkte att jag hade gjort för många redan.

Jag tycker egentligen det är roligt att göra julkort, men det blir lite krångligt och trångt att göra det när man bor litet, men nu är det gjort...förutom att jag inte har kuvert och frimärken hemma då.

Men jag kunde i alla fall plocka undan allt pysselmaterial igen :)

Hans är säkert glad för att det är mer rum på hans bästa spaningsplats igen, dvs köksbordet!

...och gången till huset har äntligen en!

Kors i jösse namn va snö det var där, det syndes inte ens att jag faktiskt har skottat gång där en gång tidigare i år!

I morse när jag tittade ut så såg jag att någon trampat upp en mycket smal stig där gången brukar gå, funderade på om jag haft oväntat besök utan att veta om det.

Det hade jag ju också, men bara utanför. Det visade sig vara så att några rådjur gått där, misstänker att de minns att jag brukar slänga ut grönsaksrester åt dem och de kollade väl om jag lagt ut något.

Det hade jag tyvärr inte den här gången, men nästa gång ska det nog finnas något att tugga på för dem också :)

Det tog mej några dagar att få till gången, men precis just nådde jag infarten, vilken lättnad liksom!

Det är inte så himla fint skottat, men det duger och jag slipper plumsa fram i snö upp till knäna i alla fall.

Det har känts i kroppen att jag gjort detta, det var inte den mest lättskottade snön direkt och mängden gjorde att jag fick tömma skuffen hela tiden och inte var den lätt att få skuffen under all snö heller.

Lyften upp för snökanten kändes rejält och min kropp orkar inte alls som den borde ännu, men nu tusan är gången gjord i alla fall.

Tyvärr är garageinfarten kvar och den måste fixas imorgon så jag kommer mig på jobb på måndag....så jag vet liksom vad jag gör imorgon...oj oj...blir inget helgande av vilodagen här inte!

Igår borde jag ha varit och handlat, men efter att ha följt dagens väder som ju bestod av snö och storm i kombination till ett snöinferno så bestämde jag mig för att åka raka spåret  hem efter jobbet istället för att åka via någon affär.

Det kändes som en mycket god idé på vägen hem, det skulle inte varit skoj att köra i den yran i mörkret.

När jag kom hem insåg jag att plogaren hade annat för sig än att ploga min uppfart.

Det var förståeligt eftersom han även plogar vägar och han hade nog helt säkert fullt upp där!

Jag kom upp för infarten och in i garaget med bilen så jag var nöjd med det liksom :)

Sen fick jag plumsa mig fram till huset, men det är mitt problem att skotta gång dit så det är liksom mitt fel.

När jag vaknade upp i morse så insåg jag att jag borde ha skottat igår kväll, men det kändes dumt eftersom det aldrig slutade snöa.

Slutat snöa hade det gjort i morse, men samtidigt hade det blivit plusgrader så nu är nog snön mycket tung.

Jag sopade av trappan, det får räcka tror jag!

Av den tidigare gången syns i princip ingenting och fryser det på igen lär det väl inte bli så skoj att gå där, men inser att min fortfarande skröpliga borreliakropp inte skulle orka skotta så långt som till vägen ändå just nu.

Och förresten så snöar det igen nu...stön...

Får väl se hur det är imorgon, det är ju rätt tomt i skåpen och det skulle kännas bra att fara och tända ljus på gravarna (om man fortfarande hittar dem), men jag gör som jag brukar och tar dagen som den kommer!

Igår var det Lilla Jul och jag skrev ingen blogg om det   

Hoppas ni hade en trevlig sådan i alla fall :)

Själv började jag gårdagen med att skotta snö   

Det var i alla fall lite lättare snö än förra skottningen, alltid något liksom...och Hans blev väldigt glad för att jag skottade en lång gång åt honom...hm...

Men snö alltså....gillar inte!

Om det skulle trilla ner snö till ett sådär lagom täcke så ungarna kunde åka pulka och skida och sen hållas där med ca -5 grader så skulle jag kunna stå ut med den.

Men näe, den rasar ner i mängder, oftast när man just lyckats skotta undan så man kommer fram :(

Sen blir det varmare, snön smälter, sen blir det kallare och det blir glashalt. Sen snöar det på det så man inte ser var det är halt ens :(

Och just nu är det ju på tok för kallt också   

Ingen ordning alls :(

Nåja, sen fortsatte dagen med att jag åkte på Lilla Julmarknad på Jan Karlsgården med Anpe & co. Det var mysigt som vanligt :) Lite kyligt förstås och lite väl mycket gående för min borreliakropp, men annars var det en bra utfärd.

Jag är väldans glad att de tar mig med sig, jag som liksom är for ever alone...

På vägen hem vek in och tände ljus på gravarna, det börjar bli väldigt mycket snö där så det blev att gräva fram lyktorna.

När jag kom hem till en väntande Hans så fick han förstås mat, några måsten blev gjorda (äntligen!) och sedan var det att köra igång med att få mer julljus i fönstren.

Kroppen var inte i sitt bästa läge efter dagens ansträngningar (utan borrelia skulle det knappt ha känts). Benen gjorde ont och var stela, armarna gjorde också ont.

Lyckade få lampor i två fönster (med allt runtomkring som måste göras samtidigt), sen gav ryggen upp, ajaj :(

Ett fönster fixade jag i fredags så nu har jag ljus i 3 fönster och fnissade lyckligt till när jag kunde tända lamporna.

Jag ska fixa det fjärde fönstret idag, sen är det ljus i hela mitt hus :)

Jag vill nog få ut något uteljus också, men kan inte bestämma mig för hur jag ska göra i år och vädret lockar inte till för långa utevistelser, brrr....

Nåja, det löser sig.

Nu kan vi i sakta mak gå mot julen, här stressas det inte...jag njuter bara in den :)