Jag har i många år tagit dagen som den kommer när jag är ledig och inte har något jag måste iväg på.

Då mår jag bättre och det är lättare att få något gjort när man har lust liksom.

Men sen kom borrelian och då fanns det liksom inget val, jag var tvungen att ta dagen som den kom och mesta dels kommer det i vila då....

Även när jag tidigare tagit dagarna som de kommit har jag kunnat sparka mig i röven och få måsten gjorda, så måste jag göra nu också med måsten, men nu får jag liksom betala för det - med värk, orörlighet och trötthet :(

Igår var det en härlig dag med sol, äntligen liksom :)

Det blåste som tusan, men det gjorde också att tvätten jag hängde ut på fredag kväll var i princip torr när jag tog in den igår :)

Jag lagade mat x 2 och diskade undan lite, pysslade på lite med allt möjligt i lugn takt.

Jag insåg att det var ett prima väder att ta in paviljongen, vem vet när sådant väder dyker upp igen liksom.

Så jag skred till handling och kämpade loss snören och hakar så jag fick loss taket och sen lekte jag plockipinn med själva ställningen. Förde sen iväg allt + planteringsbordet för vinterförvaring.

Kände nog under tiden att det var lite mer än jag orkade med, men det var ett måste om jag ville använda paviljongen ett år till.

När allt var gjort var jag helt slut och det var helt klart dags för vila, redan då värkte höger armen rejält. Det blev inte direkt bättre...fast efter lite Back-on-Track och lite spikmatta så släppte de värsta i alla fall.

Idag sitter det i benen, känns som något i dem är för kort. Det gör ont och det är stelt att gå.

Jag är så less på det här att jag hela tiden får lida för att jag gör något, något som utan borrelia inte ens skulle fått mej anfådd :(

Det går långsamt, men det blir lite bättre vecka för vecka.

Men ja, det är väl bara att göra som vanligt och ta dagen som den kommer....idag igen....