Äntligen, äntligen, äntligen!

Jag är klar med Böjsas kläderna och allt det andra jag hittade där ifjol somras.

Jag gjorde det nämligen igen idag, kastade mig in i källararbete när solen skiner som värst ;)

Fast annars skulle jag ju suttit på mitt svala kontor så det kvittar väl liksom.

Jag jobbade halva dagen på kontoret, sen åkte jag till källaren och fortsatte jobba.

Det blev ett tungt jobb eftersom jag bl.a kånkade på de tunga rockarna...kors va de väger.

Min skröpliga kropp orkade bara någon i gången, fick vila och märka och katalogisera dem och annat emellan.

Men nu är det klart!

Allt är genomgånget, tvättat och avputsat, nu ska det bara in i vårt lager så är det klart, klart, klart!

Så ifall jag lagar vacker väder med att hålla till i källare så borde det bli en strålande vacker morgon imorgon bitti, för då ska jag ner till källarlagret med rubbet.

Det har varit intressant och annorlunda att hålla på med alla kläder, hattar och sådant, men det är skönt att det är klart nu. Det blev liksom som ett ok när jag aldrig hann göra klart, men nu är det gjort :)

I torsdags berättade Ika på facebook att hon hade fläderblommor som hon ville bli av med.

Jag hakade på direkt, men undrade sen vad jag tänkte på...jag vet ju aldrig om jag orkar eller inte numera!

Men jag lagade mej till henne igår efter jobbet och fläderblommor klippte vi ner åt mej.

Sen fick jag mej en trevlig pratstund med henne på deras fina altan också :)

Jag var sen och handlade och kände hur jag mer och mer gled ner i zombiestadiet, men det gick ju inte ann det inte!

Jag måste ju ta vara på dessa -->  

Det satt långt inne och det blev flera pauser, men tillsist var blomklasarna klippta i mindre delar, citronerna skivade och varvade med socker i hinken.

Väntade sen in att vattnet skulle koka så citronsyran kunde lösas upp i det.

När jag sen hällde vattnet över flädern insåg jag att jag glömt bort hur ljuvligt det doftar av den blandningen.

Det är många år sen sist, men det glädjer mej att jag nu har en hink med blivande flädersaft stående i kylskåpet. Tack Ika ännu en gång!

Här om dagen var det dags igen!

Något rasade ur min mun och lämnade ett hål med vassa kanter...suck...så det var att söka en jourtid igen då och det fick jag till idag. Samma tandläkare den här gången också och det gick fort och smärtfritt. Denna gång var det en plomb som hade ramlat ut.

Jag sa att jag hoppas att inget mer ramlar ut nu innan jag har en ny tandläkare, men då log han bara och sa att då får jag väl komma tillbaks igen då :)

Sen gjorde jag några jobbärenden och sen slutade jag för dagen och gick och shoppade mej en ny kamera :)

Den var inga direkt billig, men jag BEHÖVER den...allvarligt talat alltså!

Min förra låste sig i tid och otid och den har legat länge bara surat nu...måste se om jag lyckas få ur de sista fotona ur den.

Jag har saknat att ha kamera, så det här var på tiden.

Jag knäppte kort på Hans det första jag gjorde och kom med fåniga och glada utrop av glädje över kameran, men han var inga imponerad...suck...men jag är glad i alla fall.

Fotomodell får han vara ändå, imponerad eller ej :)

Jag trodde faktiskt inte det var möjligt att jag skulle chocka mej själv.

Jag har väl liksom gjort det mesta, tövlar till det mesta och gjort mer än jag borde både en och tjugofem gånger, men faktiskt så blev jag lite chockad över mej själv nu.

Igår var jag och handlade efter jobbet (näe, efter jag varit till laserkvinnan var det ju), jag skulle inte ha så mycket, men det blev mer än jag tänkte och inte riktigt allt det jag skulle ha...kanske mest för att jag glömde ta fram handlingslappen. Det betyder tyvärr att jag måste handla en gång till den här veckan...suck...

Jag kom hem, trött och slut, men insåg att jag måste sätta igång om det skulle bli middag innan midnatt och för att se till att jag hade lunchmat tills idag.

Chocken kom idag, när jag ställde igång och lagade middag igen!

Två dagar på raken!?!

Och det betyder att jag har hemlagad lunch imorgon igen :)

Jag är trött som tusan idag också, men det går tydligen att laga mat i zombiestadiet också....åtminstone när man har drivkraften att slippa äta uslig färdigmat.

Få se om jag chockar mig själv med att laga mat även imorgon :)

Känns segt just nu, med allt liksom.

Jag tog en tre dagars helg för att jag började bli alltför trött.

Jobbet tar fortfarande det mesta av min ork, resten jag behöver göra får antingen vara eller så får jag spara energi och göra lite i gången.

Sen kan det glimma till ibland och jag orkar mer på en gång, fast jag straffas oftast med mycket trötthet sen.

Tre dagars helgen hände det inte mycket på, trött var jag och inte blev jag piggare av vädret heller *gäsp*.

Jag har sovit dåligt, drömt konstigt ett tag nu, tar på det också liksom.

Min skröpliga kropp skulle nog behöva god sömn för att återhämta sig bättre, men jag verkar inte kunna göra något åt det. Nåja, det är väl något i atmosfären som bråkar med mig och då brukar det ge sig iväg till sist.

Jag stod just och lagade mat (planering hela tiden eftersom jag måste ta mat med mig till jobbet nu) och tänkte att det är torsdag imorgon...nix det är onsdag imorgon...oj oj...seg skalle liksom....och inte blev den piggare av en dag extra i veckan.

Jag är näst sista veckan på jobb innan semester...just nu känns det som jag bara kommer att sova och vila på den.

Fast jag hoppas att det svänger, att det slutar vara så segt med allt och att livet liksom återvänder till mej.

Vila ska man göra på semestern, men det får gärna hjälpa också...så jag blir piggare av allt vilande liksom.

Idag skulle jag och en vän med barn åka på Viltsafari.

Vi var på Viltsafari en gång för ca 3 år sen och sen dess har min väns minsta tös pratat om det.

Vi har varit på väg varje sommar sen dess. Alltid kommer något i vägen och oftast är det regnväder!

Jo, jag vet att man åker under tak och att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder, men jag tror inte djuren är lika pigga på att hänga runt oss om det spöregnar.

Och det är ju liksom dem vi vill se!

Det verkar visserligen klarna upp just nu, men de lovar mer regn snart igen...och åska!

Så ja, vi har ställt in färden igen...men min vän  konstaterade att de kör i 5 veckor till, någon av de dagarna måste det väl vara uppehållsväder!

Annars blir det inte mycket till sommar.

Idag var jag tvungen, jag bara måste...åka in till stan!

Jag pustade och suckade, men lagade mej iväg efter jobbet.

Första anhalten var att tanka bilen och det kunde jag göra direkt, behövde inte vänta alls :)

Andra anhalten var bankomaten. Jag hittade parkering direkt och nära. Vid bankomaten var det visserligen kö, men det gick ovanligt fort :)

Tredje anhalten var Lembergs och jag hittade parkering precis utanför!!

En kort väntan där inne så fick jag lämna in mina 3 klockor på batteribyte och jag hittade nytt armband till favoritklockan :)

Jag vågade inte utmana ödet mera och lämnade efter detta stan och åkte ut på det trygga landet.

I morse när jag vaknade och skulle släpa mej ur sängen så kändes det som mitt högra öga höll på att trilla ut!

Lite väl avslappnat i ögonlocket eller?

Det kändes som det liksom bara snurrade runt där och som om det när som helst skulle snurra ut.

Nåja, det hölls där, men det var nog bara med nöd och näppe.

Jag har suttit vid datorn och skrivit hela dagen idag, mycket kultur- och personhistoria som ska ner på pränt.

Det kanske inte var bästa dagen att göra det eftersom höger öga inte var i så  himla bra sick redan från början, men det har det ju inte varit sen jag fick ansiktsförlamning, så det är väl bara att köra på.

Det resulterade i rejält svidande ögon.

Därför ska jag börja dagen med att bära kläder från en källare till en annan imorgon, med en biltur i mitten :)

Lite kroppsjobb istället för datorjobb kan nog vara bra för mitt öga (och resten av kroppen) här emellan.