Igår vaknade jag för tidigt, som vanligt...till på det hade jag varit vaken under värsta åskattacken också.

Jag vaknade alltså av åskan, men var alltför sömnig för att ens hålla ögonen öppna, så tyvärr fick jag inte njuta av skådespelet. Jag låg bara och väntade på att det skulle sluta så jag kunde somna om.

När jag varit uppe en stund så slog migränen till med kraft. Mitt i pannan (eller mellan ögonbrynen egentligen) satt den denna gång (om jag inte höll på att få horn då).

Det var bara att återvända till sängen och försöka få det att släppa. Lyckades faktiskt somna så det lättade lite i alla fall, men jag var något seg och som sagt var så behövs det inte så mycket för att jag ska bli mer eller mindre däckad nu för tiden :(

Jag hade middagsplaner med sötisen Ia, men jag insåg att jag inte skulle orka åka bort, men jag hörde efter om hon ville komma på fika i alla fall. Det ville hon.

Pga det nästan obefintliga städandet i detta hus så bad jag henne ha på sig solglasögon   här inne och snäll som hon är så hade hon det också.

Hon frågade sen om fick ta av dem och det fick hon...och tålig som hon är så klarade hon av den pärsen utan att svimma ;)

Vi fikade, hammockade och fikade igen i 7 timmar. Mycket prat blev det, många skratt och viktig information delades. Hans blev krusad i massor och hade fullt schå att hålla koll på flocken som nu förökats ;)

Stackars Ia fick knappt gå på toa :)

Det är så skönt och enkelt att umgås med Ia, vi är på samma våglängd och pinsam tystnad finns inte mellan oss.

En del beror väl på att det sällan är tyst, men även det att vi är så bekäma med varandra att inget, inte ens tystnad, känns pinsamt.

När Ia åkte hem så kunde jag konstatera att en dag som började så uselt hade svängt till en himla bra eftermiddag och kväll :)

Tack Ia!