Igår tog jag de sista antibiotikapillren och det är som de ville bråka med mej in i det sista.

Jag har mått långt ifrån bra den här helgen och de slog ut magen ännu en gång.

I natt mådde jag så illa och sov så dåligt och så lite att jag övervägde att bli hemma från jobbet, men jag sparkade mej i rumpan och lagade mej iväg i alla fall.

Det gick bra, men på eftermiddagen kom zombievarningen...som vanligt sen jag gick på jobb.

När jag kommer hem är jag mera död än levande och idag gav jag efter och sov en timme när jag kom hem.

Jag tycker allt kunde bli bra nu, att jag kan få bli piggare i alla fall. Hemskt jobbigt att vara så här himla trött.

Ja, jag vet att jag är otålig, men jag är så trött på att vara trött!

Jag ska få svar på ett blodprov till den här veckan....jag hoppas innerligt jag slipper mera antibiotika nu, för blir det mera så blir det i droppform....på sjukhuset...och jag tycker inte om sjukhus!

Och man lär bli trött av den formen också...suck...precis vad jag inte behöver liksom.

Håll en tumme eller två för att provet är så bra att jag slipper så är ni snälla   

Idag är det Mors Dag och det har knappast någon missat.

Min mor finns i himlen så jag får nöja mej med att sända varma tankar till henne.

Jag brukar sätta blommor på graven också, men jag känner att jag måste vila ännu idag för att orka nästa vecka.

Min snälla moster var och planterade blommor på gravarna så det ser nog säkert fint ut där ändå.

Jag måste göra om allt där i år, eftersom jag tidigare satt murgröna på dem och den har tagit över och "ätit" upp all jord, men eftersom moster fixade där nu så kan jag vänta lite tills jag får lite mer ork.

Jag får inte vistas i solen ännu heller, men de sista pillren går in idag...och sen får jag se om jag måste ha mera eller inte...hoppas inte!

Jag mår bättre, men blir väldigt lätt trött...konditionen blir sakta bättre, men det går inte fort!

Ansiktsförlamningen släpper sakta, men ögonblinket är det trögt med.

Jag måste fortfarande komma ihåg att blinka med höger öga.

Men man ska inte klaga, det finns de som har det värre.

  Saknar dig mamma, idag som alla andra dagar   

Ja, alla utom jag av dem som var på plats på Thuregården i Möckelö igår kväll då.

Jomala bibliotek och kultur (mitt jobb alltså) och Möckelö Sviby byaförening bestämde sig för att ordna en Kulturvandring runt på Möckelö. De ställde upp som guider och jag försökte sprida budskapet om vandringen.

Vi lyckades dock gå ut med två olika tider, det skiljde en halvtimme emellan, men det löste sig det med :)

Det som inte löste sig var mitt mående :(

Min kondition är fortfarande rätt obefintlig (men blir bättre med babysteps), så jag vågade helt enkelt inte gå med på vandringen.

Men tack vara de suveräna guiderna kunde de tillströmmande ändå få sin guidning runt Möckelö...själv fick jag åka hem och vila (vilket var behövligt) när de gick iväg.

Runt 30 personer och 3 hundar dök upp på vandringen :) Det var mycket fler än jag väntade mig med tanken på att vädret var blåsigt och regnsjukt!

Hoppas förresten att de som har hästar där bredvid Thuregården inte motionerade dem igår, för det behövde de inte! De rusade fram och tillbaks (med högt lyfta svansar) hur många gånger som helst medans vandrarna gick förbi i sakta mak :)

Igår hade vi omgång nummer 2 av seniorsurf på jobbet.

Den första omgången blev så populär att vi fick väntelista och därför gjorde vi en kurs till.

Även denna gång hade vi elever från skolan med som hjälpredor och även denna gång fick de massor med beröm av våra seniorer :)

Bara det där att se unga hjälpa äldre är mysigt :)

De äldre tar tacksamt emot hjälpen och blir så glada när de får lära sig något som "alla" pratar om och gör numera.

Däremot blev det för lång och aktiv dag för mej, jag var något sliten när vi var klara...gäspade mej genom kvällen hemma sen.

Det känns det lite bättre med förlamningen, som det släpper lite hela tiden...men trögt går det.

Och höger öga blinkar fortfarande inte automatiskt...suck...men annars är det bra ;)

Jag har genomfört min första dag på jobbet efter sjukskrivningen idag och det gick!

Jag somnade inte och jag svimmade inte.

Märkte nog av min otroligt dåliga kondition lite nu och då och jag gäspade många gånger, men vaken var jag.

Inte mådde jag så himla dåligt heller.

Jag fick till och med en hel del gjort, lite dimmig hjärna hade jag nog, men den ska väl komma igång så småningom.

Jag är mycket trött ikväll, men det var himla skönt att vara tillbaks på jobb...och få lite mänsklig kontakt igen.

Ska natta mej tidigt ikväll...det är ju ändå inget på tv ikväll....dumma isbollar!

Jag lät som en blåsbälg (och gör det ännu), svetten forssade och jag mådde illa av ansträngningen, men nu är sommardäcken på!

Jag skakar ännu och ska dö en smula och samla kraft så jag kan kolla lufttrycket i däcken (fanns ingen ork kvar till det) och kolla att jag faktiskt dragit till bultarna ordentligt.

Sen ska jag väl vara redo att fara på jobb imorgon...

Nu är det måsta på alltså!

Det måste bli en skärpning nu, en rejäl och det på stört!

Så här kan vi inte fortsätta, kan du förstå det kroppen???

Igår, fredag, var jag sjukskriven sista dagen och jag har tänkt gå på jobb på måndag.

Kroppen visade sig dock inte från sin bästa sida igår utan var utpumpad och trött även då.

Den förlamade sidan har gjort ont och liksom pickat och ryckt, det måste i alla fall vara ett gott tecken.

Tror dock inte att ont i halsen och örat är ett gott tecken...och hur får man förkylningssymptom när man äter antibiotika??

Jag hoppas den fattar nu att på måndag ska vi på jobb och före det ska vi ha bytt till sommardäck, jag och min kropp.

En vän sa igår att jag inte ska göra det själv, byta däck alltså, men om jag inte orkar byta däck så ska jag inte på jobb heller!

Jag har förresten fått en läkartid nu också...de skickade remiss från akuten och nu ska jag till medicin nästa vecka...och få min dom?

Jag uppsöker inte sådana där elaka frivilligt egentligen, men just nu har jag väl inget val.

Jag hoppas det här är det sista besöket hos en sån på mycket lång tid, helst för alltid!

Jag har fått mer än min beskärda del av läkare nu faktiskt!

Och du kroppen, nu blir vi bra!

Senaste natt sov jag inte alls lika bra som natten före. Jag vaknade efter 3-4 timmar och mådde inte speciellt bra och hade svårt att somna om. Sen vaknade jag minst en gång i timmen efter det. Jag var samtidigt helt slut så jag orkade inte stiga upp på många timmar.

Jag var jätteglad att det var sista (halva) pillret som gled ner efter frukosten idag, men antibiotikan består ännu länge...suck...

Jag hade hoppats att det var kombinationen av dessa piller som slog ut mig så, men då borde jag ju varit ännu piggare idag än jag var igår.

Så var icke fallet, idag har jag varit helt utpumpad igen.

Så här kan det inte fortätta, det får inte gå upp och sen ner!

Jag accepterar det inte!!!

Jag tänker piggna i nu!

Jag tänker gå på jobb på måndag!

Capice?