Det är mycket saker som man tar för givet och som är vardagliga som inte funkar när man har ansiktsförlamning har jag märkt. Eftersom jag KAN SJÄLV så försöker jag hitta lösningar på alla dessa problem, men det är inga lätt inga!

Det är svårt att äta med en hängande mungipa, det är jobbigare att tugga och jag får tänka mej för så inte allt ramlar ut. Bara det här med att få in maten i munnen är inte helt lätt, men övning ger färdighet.

Det är ännu svårare att dricka med en hängande mungipa. Ska jag dricka ur en flaska så måste jag hålla upp högra mungipan, annars rinner allt ut där. Dricker jag ur glas är det lättare för då kan jag luta huvudet åt vänster. Jag försöker även parera med tungan så att den liksom täcker mungipan.

Det är svårt att borsta tänderna med ansiktsförlamning, det rinner ut tandkräm i massor och när jag gurglar munnen så spottar vattnet ut ur mungipan som en fontän...så det är att hålla upp den då bara.

Det är svårt att prata med ansiktsförlamning. Jag sluddrar! Det låter som jag är full emellanåt och det är jag inte!

Det är svårt eller snarare omöjligt att göra pussljud med munnen just nu. Jag brukar göra pussljud och säga puss-puss åt Hans när jag går hemifrån, men nu hörs bara nåt konstigt sörpelljud så jag får istället säga att det där skulle betyda puss-puss åt honom :)

Det är inte bara svårt att blinka när man har ansiktsförlamning, det går inte!

Jag kan stänga ögat nästan helt om jag blundar med det andra också, men jag får putta fast det den sista biten.

Tur att jag inte vill flörta med någon ;)

Det är en massa annat som är svårt också, men det går....och imorgon är det meningen att jag ska på jobb då eftersom jag inte är sjukskriven.

Före det borde jag byta till sommardäck....får nog vila mellan varje däck...eller ja, mellan varje däcksbyte alltså, inte vila under bilen!

Det blir väl samtidigt en test på hur mycket jag orkar.

Det ska inte vara för lätt här i livet har jag hört, men ibland känns det som det testar en lite väl mycket!