Ja, nu har jag varit till läkare eller ja igår då.
Och näe, jag har inte ögoninflammation, jag har ansiktsförlamning på höger sida!!! Det är därför ögat tåras, det sluter inte fast tillräckligt ofta om ens alls.
Läkaren brydde sig rätt föga om mitt onda på vänster sida eftersom han såg hur jag såg ut. Jag hade inte koll på att det var värre än vanligt!

Jag var så koncentrerad på min onda vänstra sida i ansiktet och mitt högra öga som rann att jag inte såg hela bilden av mej själv. Jag såg det inte förrän han ställde mej framför spegeln, jag är sned, rejält sned i ansiktet.

Jag trodde först han var ointresserad av det jag sa och att han tyckte jag kommit dit i onödan, han bara studerade mitt ansikte och tittade mej inte i ögonen.

Jag förstår nu att han nog var rädd för att jag hade hjärnblödning, han gjorde sådana tester...och kallade in en kollega...som gjorde samma tester.
När de uteslutit hjärnblödning så trodde de att ansiktsförlamningen berodde på borrelia eller något virus.
Det här var hos våra arbetsplatsläkare så de skickade en remiss till akuten och så fick jag åka dit....
Suck...jag som avskyr sjukhus och ännu mer akuten...suck...

Jag fick efter lång väntan träffa en läkare...som gjorde samma tester som de två andra och när han äntligen konstaterade att jag inte hade hjärnblödning så började han prata om ryggmärgsprov för att kolla om jag hade borrelia.
Ryggmärgsprov har jag lovat mej själv att aldrig mer ta med 3-veckors gräslig huvudvärk fortfarande i minnet efter förra gången.
Han tjatade och tjatade och tillsist sa jag ja ändå...fast det inte alls kändes bra.

Innan han skulle börja så lät han så himla orutinerad att jag verkligen ångrade mej flera gånger, men tänkte att "har jag mej i leken gett..." Men efter att han misslyckats med stickandet två gånger och pratade om att ta in en kollega som skulle göra sticket istället så sa jag nej!
Jag kände mej grymt otrygg och ville inte alls vara med mera.
Han försökte övertala mej igen och igen, men gav tillsist upp och gick ut ur rummet.

Sköterskan (som var mycket trevlig och förstående) tog blodprov på mej (det går att kolla borrelia så också, men det är inte lika tillförlitligt och går inte lika snabbt).
Jag väntade sen på de prov som skulle bli "snabbt" klara och under den tiden kom läkaren tillbaks med den andra läkaren...och operation övertalning började igen...suck....de verkade tro att jag var rädd för smärtan, fast jag flera gånger sagt att jag inte är rädd för smärtan utan för följderna (jag hade berättat om mina tidigare mycket dåliga erfarenheter av provet).
Jag sa tvärnej igen och ville bara hem och tillsist gav de sig.

Snabbprovet på borrelia visade ingenting, men det är tydligen inte tillförlitligt och sänkan var bra....så jag fick en massa recept och tack å hej!
Ingen sjukskrivning gav de mej...och jag tänkte inte på att fråga efter det heller, jag ville ju bara hem.
4 läkare + akuten på en dag är hårt för en som har läkarfobi och avskyr sjukhus!

Nu går jag här hemma och hänger, höger ansiktshalva mer än allt annat då.

Jag vill inte åka till jobbet och skrämma små barn och inte är inte överdrivet pigg.

Och jag har fortfarande ont i vänster sida av ansiktet...sidan som läkarna glömde...varför är jag inte förvånad över det??

Det var ju det jag sökte för liksom....