Jag är född i lejonets tecken och som barn var jag ett typiskt lejon.

Ville stå i centrum, skrek så att alla hörde mej, såg till att alla såg mej.

Många såg till att trycka ner mig istället för att ge mej den plats jag behövde, men ett lejon visar inte sina sår, det slickar dem i smyg och visar en kaxig yta och låtsas som inget rör den i ryggen.

Vilket stör människor ännu mer.

Med åren försvann detta för mej, jag steg åt sidan, jag lät andra som ville synas komma fram.

Snäll har jag alltid varit (ja, jag försöker låtsas att jag är elak, men egentligen är jag inte det), men det blev nog mer och mer framträdande när den kaxiga ytan slipades bort.

Jag drog ner på att alltid säga vad jag tyckte, skrek inte över alla orättvisor.

Jag började välja mina strider, ibland är det liksom inte lönt att strida.

Jag tycker inte om när folk strider, jag drar mej helst undan då om jag inte kan lugna ner det snabbt.

Idag eller snarare ikväll så blev den stora, snälla katten uppretad på en statistik-kärring (se föregående blogg) och läste i samma veva elaka kommentarer från karlar om katter i en annans logg på fb.

Inte rätt tidpunkt för mej att se dem på.

Jag brukar ignorera och försöka glömma sånt, välja mina strider, men idag gick det inte.

Jag blir mycket sällan arg, men idag rann bägaren över och den stora katten fräste till med en status på facebook.

Det var inte en god idé, det blev många missförstånd på andra missförstånd, men jag står för att jag fräste till. Hade dock ingen aning om att det kunde bli en sån storm. Det blev en höna av en fjäder.

Det skedde oväntade saker till följd av detta.

Det känns aldrig bra när någon blir arg på en, men nu är det inget jag kan göra något åt.

Ja så kan det gå när den stora, snälla katten oväntat och för en gångs skull fräser ifrån, det tar nog länge till nästa gång :)

För ett tag sen fick jag ett kuvert med nån konsumtions/statistikundersökning som de ville jag skulle vara med i.

Jag kollade på papprena (hur många som helst) och det var inget för mej.

Jag brukar i vanliga fall vara med i marknadsundersökningar eftersom jag själv gjorde flera sådana när jag gick på Handels.

Nu ringde de  (Statistikcentralen) just upp och jag sa att jag inte ville vara med, att jag inte alls vill söka upp summor och hålla koll på allt annat som skulle vara med (vad jag köpt när osv).

- Nå, men sa hon i andra ändan tråden. Inte är det något svårt, det är ju sånt du minns...såsom hur mycket du betalar i försäkring per år...

Öh...jag minns inte vad jag betalar i försäkringar per år, varken för bilen, huset eller mej själv!

Det har jag ju uppdelat i rater, jag måste söka upp det och det var just det jag inte hade någon lust med vilket jag igen förklarade.

Jag har inget sifferminne att tala om, så sådant där fastnar inte alls.

Hon sa även att något skulle tas upp vid intervjutillfälle två...men va?? Jag hade ju sagt att jag inte vill vara med alls!

Hon fortsatte mala på om att sådana som jag behövdes i undersökningen och att det inte spelade nån roll om jag var ensam i familjen (vilket hon helt tydligt visste) eller om vi var 8 personer.

-Men jag tänker inte vara med i den här undersökningen sa jag igen.

Nu ändrades tonläget totalt:

- Jag hoppas att folk vill delta i sådant som du jobbar med! fräste hon

Då la jag på luren utan att säga ett ljud till...vilken jävla kärring (ursäkta, men jag blev något sur)!

Igår kom jag mej äntligen iväg över pölen, det var bra länge sen sist nu!

Det betydde att jag hälsade på min goda vän A där, det var ännu längre sen sist. Ja, vi har setts, för hon har varit till kobben några gånger, men det var länge sen jag var hem till henne.

Vi mailas i princip dagligen så det känns som vi träffas alla dagar ändå 

Det var förvånande mycket folk med på färjan över till Sverige, många hemvändande svenskar (trodde de skulle välja någon av de senare färjorna), men det var ändå rätt lugnt på båten. Skönt!

Det var verkligen dags att åka över pölen nu. Det insåg jag härom dagen när jag kom på mej själv med att längta efter att åka färja...då är det länge sen man åkte sist  

Det var så härligt att träffa A i hennes ljuvliga hem igen och så fick jag träffa hennes hund igen också...och karln hennes, men det är ju en bisak  

Vi tog det lugnt ett bra tag och åkte sen så småningom till Gränby Centrum.

Där blev jag nästan genast kär  ....i en kudde....kunde omöjligtvis lämna den kvar på Indiska så den fick komma med hem...och ni får trot om ni vill, men den var blå  

Hittade en massa annat jag "behövde" också...

Apoteket hade det jag behövde i hälsokostväg, det var tur, för vi hittade aldrig hälsokosten...vi måste ha missat någon gång där inne.

Matvaruaffären hade också sånt jag behövde, på riktigt!

Vi shoppade lugnt, ingen av oss hade någon panik, så vi umgicks, pratade och shoppade i lugn takt.

Det blev sen en sväng hem till A igen och sen iväg och hem med sista färjan. Den här gången med lite över 100 passagerare...lugnt och skönt och noll köer  

Väl hemma möttes jag av en ylande katt som var lika lycklig som jag över att jag var hemma hos honom igen.

Nu har jag semester i 3 dagar, vilket jag firade med att vakna på tok för tidigt efter allt för få timmars sömn, men vad gör nu det...jag kan ju ta mej hur många lurar som helst under dagen