Vaknade i natt av att någon ylade! Sprättade till och lyssnade och jo visst, det var en katt som lät.

Rusade ur sängen och ut på trappan och ropade på Hans. När jag ropat och lockat några gånger så slutade ylandet.

Jag gick in igen, hoppade i ett par stövlar och hämtade en ficklampa (det var nästan kolmörkt när detta hände) och gick lite oroad mot vägen därifrån ylet hörts.

Mötte Hans nästan direkt och han verkade inte rädd, men kikade sig lite över axeln då och då.

Såg inte nån annan katt eller vad som kunde ha orsakat ylen. Kanske var vita katten på besök, de brukar mest låta när de möts...men han hade nog smitit iväg då redan i så fall.

Lustigt det där att jag vaknar av kattljud. Jag sover över tranornas skrik, kråkorna och skatornas kraxande, rådjurens skällande m.m

Det är väl bara att inse att man är en riktig kattmamma :)