Jag hade inte tänt ljus på gravarna sen julen, då grävde jag fram lyktorna och tände ljus, sen fick jag ge upp. De var så insnöade att jag inte ens såg var stenarna var!

I söndags var jag dit och kollade läget igen, nu hade gravstenarna och lyktorna kommit fram igen och jag tände ljus i lyktorna.

Det känns bra att det lyser där idag, för det är pappas dödsdag idag.

Saknar dej så mycket pappa, alla dagar, men idag känns det lite mer än vanligt.

Jag har varit utan pappa i många år nu, men jag tror aldrig saknaden försvinner.

Det är samma med mamma, saknar henne alla dagar. Hon fick inget ljus på sin grav på sin dödsdag för det var helt insnöat där då ännu, men hon vet att jag tänkte på henne lite extra då.

Tack och lov är det så med sorg och saknad att man så småningom vänjer sig och att man oftast bara minns det goda, man ler mer åt minnen än gråter åt dem.

Men sakna mina föräldrar (och några till) kommer jag alltid att göra, men det känns tryggt att veta att jag en dag får träffa dem igen.

Har egentligen en massa jag skulle vilja skriva av mej just nu, men är alltför trött, sur och grinig för att det.

Det är inte nåt som bör luftas offentligt heller så jag får ta det med nån betrodd och förstående istället.

Sen känns det nog bättre igen....

Så det blir ingen blogg idag alltså!

Just nu är det ett måste, att gå på i ullstrumporna alltså, det finns inget annat val!

En viss katt fäller vinterpälsen och hans underpäls liknar verkligen ull eller bruna damm tussar när den faller till golvet.

Det spelar alltså ingen roll om man går i strumpor eller yllesockor här just nu, man går ändå på ett lager ull, det sitter fast under strumpsulorna liksom.

Nån borde dammsuga...

....är alltför trött för det här...går och lägger mej nu...fast jag är ledig imorgon!

Den här veckan är det verkligen ingen ordning alls på mej och mina arbetstider!

Det började i måndags, jag började jobba kl. 13 och då började jag med att köpa chips och sånt.

Fixade sen i ordning för att ha avslutning med ena Bibbaklubben. Det bjöds på film, chips, popcorn och saft. Det togs emot glatt och jag hade lyckats välja en film som inte många hade sett också   

Sen till biblioteket och börja förbereda för vernissagen på kvällen. Jobbade alltså kväll, det var därför jag började sent.

Igår, tisdag, började jag dagen (morgon denna gång) med att öva teater med ett glatt gäng dagisbarn. De är duktiga och väldigt söta...och konstigt nog verkar de gilla mej också   

Sen till biblioteket och mitt rum där och påskpyssla resten av dagen....och äta chokladtårta som vi fick som tack för att vi är bra   

Idag börjar jag runt kl. 14, med avslutning av den andra Bibbaklubben. Det bjuds på film, chips, popcorn och saft där också. Hoppas de också gillar filmen, stackars jag får ju se den en gång till   

Sen ska jag ha påskpyssel på biblioteket ikväll, det var därför jag påskpysslade igår, gjorde mallar.

Så nä, det är ingen ordning alls på mina arbetstider den här veckan och ni ser ju hur jobbigt det är att jobba     

Fast ja, det ska ju förberedas, städas och sånt också...men det är lätt att glömma sånt medans man gör roliga jobbsaker   

Igår var jag på begravning.

En av mina grannar begravdes, den äldsta i raden.

För en som är så lättrörd som jag är begravningar inte något lätt.

Jag sörjer med familjen, känner för dem så mycket.

Denna familj är en mycket rar familj, man ser att de finns för varandra, bryr sig om. Det gör ju förstås mej ännu mer rörd.

Jag är egentligen ingen krammänniska, det har jag sagt förut, men efter att jag fick äran att bära byssbornas blomma till graven så kramade jag så gärna om dem i den här familjen. De är sådana som man vill krama och har man sorg så känns varma, välmenande kramar så skönt. Det vet jag av erfarenhet.

På begravningskaffet skrattade jag flera gånger, igen, fast jag tyckte det var så hemskt när jag var med om min första nära begravning, mormors. Nu förstår jag att det hör till när man pratar om annat och träffar folk man inte sett på länge.

Sen är det nog lite av lättnad också, det värsta är liksom över när begravningen är över. Nu måste man vidare, man har inget val mera, man måste ta sig vidare i livet utan att ha den man mistat nära. Det vet jag också av erfarenhet.

Det är tusan inte lätt, men livet måste gå vidare.

Innan jag åkte därifrån (åkte med ännu en god granne, som även fixat begravningsblommorna) passade jag på att krama om de närmsta släktingarna igen, kändes fortfarande bra att göra det.

Behöver ni fler kramar får ni säga till, jag finns!

Jag började förebereda för hängning redan igår och redan då krånglade det.

Det gick liksom inte som det skulle med nåt :(

Tog en paus över natten och började igen i morse och nu kändes det lite mer okej till en början, såg liksom en lösning, men tji fick jag :(

Det krånglade och bråkade, trådarna stod åt alla håll och kanter. Det rasade och hängde snett...försökte desperat med tejp tillsist, men inte gick det heller :(

Chefen kom in och då rev vi ner alltsammans och hon började om från början på ett annat sätt som jag som ny inte vågade mej på att göra. Chefen har mer vana av hängning än jag så hon fixar nog det.

Jag orkade inte se eländet mera, åkte hem (via affären).

Ja alltså, det är ny månad och ny utställning på Jomala bibliotek, bara att komma och titta! Vernissage för fin fina serieteckningar av Morgan Holmström på måndag kl. 18.00-20.00 och samtidigt ställs det även ut gamla bilar och andra leksaker.