I natt vaknade jag mitt i en dröm, men det var tur det för den var mycket märklig och gjorde mej olycklig, förvirrad och förtvivlad.

Jag drömde att jag hittade en helt okänd man i mina föräldrars säng. Mamma var inte hemma, utan bortrest och jag tror pappa redan var död i min dröm.

Mannen påstod att han var min riktiga pappa, att de ljugit för mej genom alla dessa år!

Jag blev riktigt arg i drömmen och försökte med våld slänga ut lögnaren, men han envisades med att han var min pappa.

Jag vaknade och kände fortfarande förtvivlan över att nån påstod att den pappan jag älskade och hade haft i större delen av mitt liv inte var min. Kan tänka mej hur folk som får reda på att de är adopterade först i vuxen ålder känner sig!

Nu vet jag ju att min pappa är min riktiga pappa. Vi liknade på varandra och jag har även "ärvt" en hel del av hans egenskaper och diverse kroppsproblem...sen var vi till en stor del lika i sinnet också. Men känslan i drömmen var hemsk!

Jag hade förståeligt nog svårt att somna om sen och blåsten gjorde det ju inte bättre heller....så jag har vart rätt seg idag kan jag säga, men det går ju ändå på nåt sätt, men jag längtar till sängen   

Idag slog mitt kattalarm till, dvs Hans satt på köksbordet och tittade ut när han plötsligt rusade ut i full galopp, ett tydligt tecken på att jag får besök.

Mycket riktigt, en av grannarna kom in.

Blev lite ledsen i ögat för hon berättade att de tagit bort sin katt. Hon har varit sjuk en längre tid och hennes tid var inne, men jag blev ändå ledsen