Ja, jag vet ju redan att jag har goda grannar, men sen påminner de mej ibland om det på flera olika sätt.

Idag släpade jag och min förkylning oss ut för att skotta snö vid garaget så jag kommer ut med bilen imorgon när jag ska på jobb.

När jag var klar så såg jag att en av mina grannar kom gående på vägen, jag var på väg in och hon ropade att jag skulle vänta.

Det gjorde jag, stod där och väntade, snuvig, hostande och med håret på ända.

När hon kom fram sa hon:  - Det är ju Alla Hjärtans Dag (fast hon sa nog vändagen) imorgon så jag tänkte du kunde få de här och räckte fram ett par fina hemstickade pulsvärmare :)

Jag blev så glad och så överraskad...och de är såååå fina :)

Hon sa att hon stickar hela tiden och därför börjat ge bort så hon inte får för mycket.

Jag passade på att fråga om hon stickar sockor. Det gör hon och jag fick beställa några par! Jag sa att det ju inte är måsta på, men om hon vill ha nåt att göra så behöver jag sådana och i det fallet kan jag faktiskt inte själv  ;)

Jag skulle bara behöva betala garnet, men det tycker jag låter lite väl billigt, får se hur det går med det när de är klara.

Men åh va jag är glad över mina goda grannar :)

Under veckan som gått har jag känt av diverse förkylningssymptom och suckat tungt. Jag var inte av med alla symptom från förkylningen från hell ens :(

Idag är jag tilltäppt och hostig så det är på gång igen liksom :(

Tydligen ska man få det tillbaks igen i år, verkar som det inte räcker med en rejäl omgång. Jag tycker ju bobborna borde frysa bort i den kyla vi haft, men icke! Känns så onödigt att bli sjuk igen :(

Fast till saken hör ju att jag nu jobbar på ett ställe där det rör sig mycket barn, så det är väl som att börja på dagis. Jag måste vänjas med alla nya bobbor!

Trots det så har jag just varit ut och puffat en gång till huset, den förra syndes inte ens mera!!!

Det jobbigaste är inte att puffa snön utan att tömma puffen på snö upp över gångens kanter. Pust, snön väger en del och med mina korta armar blir det ett riktigt kraftprov.

Hans var med och "hjälpte till" som vanligt.

När jag givit upp skottandet (host, host), gick han runt och krafsade tillbaks snö lite här och där.

Det som göms i snö kommer upp vid skottning....

I förrgår fick jag något gjort via Facebook som jag inte lyckats få gjort via telefon på evigheter. Problemet är alltså mitt minne, men eftersom jag har min frissa som vän (ja, hon var min vän före hon var min frissa faktiskt) på Facebook så kunde jag boka tid där via!

Himla tur för mej som inte lyckats komma ihåg att ringa under öppettiderna liksom :)

Så igår gjorde vi slag i saken och jag blev klippt!

Äntligen ropade nog mitt hår och dess risiga toppar. Jag bad henne ta det som behövdes och hon såg lite tveksam ut, men jag sa: klipp!

Så det gjorde hon och nu är jag nästan korthårig och det var länge sen det!

Kanske borde överväga och klippa mej liiite oftare så det inte måste tas så här mycket när det görs...nåt med skomakarns barn går med trasiga skor (frissadotter).

När det var klart och jag satte på mej jackan så skulle jag med vanans makt svinga upp håret som brukar fastna under den, men det fanns ju inget där??

Vart tog det vägen??

Oj så tomt det kändes!

Samma sak var det igår kväll när jag skulle lägga mej. Då brukar jag fläta det för att det ska gå och reda ut på morgonen, men det fanns ju knappt nåt som gick att fläta och frågan är om det ens behövs mera.

Och borstningen av håret idag tog inte länge...kanske två knutar att reda ut mot ca 200 tidigare! Otroligt!

Varför har jag inte gjort det här tidigare?

Insåg redan igår att det skulle hinna komma ner rejält med snö under natten, men tyckte ändå det var lite väl överdrivet när jag tittade ut i morse!

Min tidigare gång till huset syns inte mera   

Och inte såg jag röken av min plogare heller, alltså var min uppfartsväg helt oplogad när jag skulle iväg på jobb. Tyvärr hade han som plogar omfartsvägen (den jag delar med grannarna) vart dit...märkte jag när jag kom fram till min infart.

Han hade lämnat två vallar åt mej!!!

Den ena på ca en meter mitt framför min infart och den andra (och ännu lite högre) framför utfarten till "stora" vägen.

Hur tänkte han där liksom??

Det var bara att stanna bilen och hämta snöpuffen och börja puffa bort vallarna!

Snön fick jag bort så jag kom ut, men på köpet blev jag dyngsur av all snö och all energi for sin kos direkt! Var helt slut hela dagen på jobbet!

Dumma snö! Dumma snövallar! Dumma plogare!   

Den här veckan har jag vart rejält trött i luvan.

På arbetstid har jag vart relativt pigg, men så fort jag kommit hem så har jag bara velat sova.

Åh så jag längtat efter tupplurar, men har bara tagit en enda kort under veckan, men sa just åt Hans att imorgon ska vi baske mej ta en när jag kommer hem så vi orkar dansa sen vid 21-tiden :)

Helgen är öppen och ska så förbli, behöver vila känner jag.

Jag har lite ont i halsen och hostan är rossligare igen, men tänker inte bli sjuk!

Har varken tid eller lust med nåt sånt igen!

Tycker både snö och bobbor kan fara sin kos nu faktiskt!

Jag är inte som alla andra, det vet alla ni som känner mej.

Jag har aldrig varit det, alltid varit lite udda liksom...gjort som jag velat och sällan rättat mej in i ledet.

Det funkar oftast, men alla kan inte förstå det och ta det...och då blir det fel...för dem, jag går vällan på som vanligt jag ;)

När det gäller det här med tvåsamhet måste jag ju också vara udda förstås.

De flesta människor vill ha nån att dela livet med...inte jag!

Nämen, suckar flera nu, det vill du ju egentligen, du har bara inte funnit den rätta!!

Nä, jag vill verkligen inte ha en man i mitt liv! Helt sanningsenligt alltså.

Jag får panik av bara tanken!

Jag har vart ensamstående med katt/er i X antal år nu, över 10 år.

Jag känner ingen längtan alls efter en karl.

Jag har aldrig varit sambo, har nån börjat prata förlovning eller friat så har jag stuckit, mina förhållanden har ofta vart korta, runt 3 månader. Det längsta varade i 4 år, men då var jag rejält uttråkad innan jag gick.

Jag är inte gjord för förhållanden, jag passar nog bäst ensam. Så nä, jag vill inte ha nån karl i mitt liv (annat än vänner då).

För att citera mej själv:

Om Han med stort H mot förmodan dyker upp så ska jag nog ta emot honom, men jag tänker baske mej inte söka efter honom!

Men jag hoppas han håller sig borta ;D

I morse vaknade jag så där runt halv 5, har ingen aning om varför, men somna om var inte lätt!

Det enda problemet jag kom på var att jag var hungrig...kl. halv 5 på morgonen??

Man ska nog inte slarva med kvällsmålet liksom, men men, jag åt middag så sent så jag tyckte det räckte...men tydligen inte.

Sov alltså för lite i natt och har vart rätt seg idag, men fick ändå det gjort som jag hade tänkt göra på jobbet.

Kom hem till snölandskapet, muttrade över plogade vallar på fel ställen och oplogade bitar på vändplanen...borde klaga, men när jag har så svårt för det!

Orkade absolut inte skotta snö, fruktansvärt trött och slut.

Gick runt och gäspade, men tillsist så jag la mej och läste tidningen och vilade ögonen lite också...ca 20 minuter och är nu nästan som ny ;)

Synd att jag inte tog en powernap direkt när jag kom hem, då skulle jag kanske orkat skotta också!

Bara att hålla tummarna för att jag inte fastnar med bilen på väg ur garaget imorgon bitti!

Och hörrö snö, ta och smält nu och vi behöver inga någge mer nu!

Idag började jag min dag med att kolla mail, gå igenom framtida arbetsuppgifter med chefen och fixa lite med bibbaklubbarna eftersom den första körde igång idag.

Sen pysslade jag lite med lite Alla-Hjärtans-Dag-prydnader som vi ska ha i biblioteket...det är jobbigt att jobba ;)

Ett tag efter lunch (tycker fortfarande det är lyx med nyttig skolmat till lunch) bytte jag lokal för att göra i ordning för första bibbaklubben för mej och det blev pyssel, knåp och en massa prat med ett gäng skolbarn.

Jag har tänkt variera aktiviteterna lite, så nu ska jag fundera ut vad vi gör nästa vecka. Allt passar ju inte alla, men det brukar gå bra ändå :)

Hoppas de hade skoj idag, det hade i alla fall jag...det är jobbigt att jobba ;)